Att bryta destruktiva relationer - Del 1

foto: Andreas Fjellström
 
 
Jag fick några frågor av en av mina kära praktikanter. Frågor hon ville att jag skulle skriva om i bloggen.
Jag tror även att hon försöker få mig att bli mer åtagen mitt bloggande, vilket jag är tacksam för :)

Frågorna lyder:

1. Hur man inte ska svika sig själv i en relation.
2. hur man ska bryta återupprepning i relationer
3. vad är en sund relation?
4. hur kommer man över ett ex.
5. Fokus på sig själv i relationen.



Som svar på den första frågan som inte riktigt är en fråga. Det låter som att du vill ha en manual för hur man ska kunna vara kvar i lojalitet till sig själv…

Det första jag undrar då är:  -Vad är det som får dig/en människa, att överge sig själv i relationer. Vanligen är det rädslan att bli ensam och ansvarig för sitt liv.

För människor som överger sig i relationer är ensamhet och ansvar ofta samma sak, men inte alls på ett medvetet plan.

Om jag är ansvarig för allt som sker i mitt liv så måste jag sätta gränser för de saker jag inte vill ha i mitt liv. Då blir jag ensam. (tror jag). Vem skulle vilja vara med mej om jag är lojal med mig före den andra personen i relationen? ( självbilden hos människor som stannar i destruktiva relationer är oftast: Jag är ju värdelös och får knappt finnas.. ) 

Olika varianter av denna självbild är grunden till varför de flesta överger sig själva i relationer.

Man behöver alltså välja att leva i ärlighet, och det måste bli viktigare än hur människor reagerar. Först då kommer man våga sätta de gränser som behövs. Det vill säga få ha integritet för sig själv. Ofta så hindrar en människas behov av att vara omtyckt hennes förmåga att ha den integritet som behövs. 


Som svar på den andra frågan så tror jag att upprepning i en relation handlar om att man försöker lära sig var man själv slutar och partnern börjar (Det är i alla fall en del av syftet men detta handlar mer om den känslomässiga utvecklingen som sker i individuationsprocessen, snarare än att man vet vad man håller på med). Jag tror, även, att syftet med upprepningen ofta är ett, futilt, försök att få upprättelse i någon historisk oförätt, i nuet. Alltså en form av projektion. Det är genom den som vi fortsätter att stångas och frotteras och känner mening med relationer.

Det sätt som brukar fungera när det gäller att bryta detta beteende (den destruktiva upprepningen) är att hitta sin del av ansvaret. Vad är det jag gör i situationen, eller inte gör. Vad kan jag förändra (mig själv och mina beteenden). Vad kan jag inte förändra: den andra människan och dess beteenden. Kan jag leva med denna individ och dess beteenden, komma till acceptans att han eller hon är som hon är. Annars måste jag välja bort denna människa och sörja.
 
Om min del av ansvaret handlar om att jag inte gör något. 
Det kan vara att man är offer, dvs att man ”inte gör någonting”. Det borde vara den andra som ska sluta. Då slipper jag ansvaret över sitt eget liv. Jag lägger då ansvaret i min partners knä och slipper sätta de gränser jag behöver för att få ha det som jag vill eller behöver.

Det måste få göra ont att leva. Annars kommer vi inte våga leva. Då kommer livet gå ut på att undvika, eller överleva. Vi kommer då fortsätta vår benägenhet att upprepa destruktiva beteenden i relationer.

Tar upp de resterande frågorna i nästa inlägg. Kärlek!!!
Kategori: Allmänt, JUL, SJ, beroende, destruktiva relationer, film bio recension, kärlek, medberoende, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande, trohet, ärlighet;
Taggar: Andeas Fjellström, SJ, Ted, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, john Bradshaw, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Överlevnad utan ansvar!

Missbrukspersonligheten står som gränsvakt vid randen till det svarta hålet. Allt som påminner om smärtan där nere, längst ner i kolkällaren, skyddar missbrukspersonligheten, "Diffe", mr Hyde eller vad man än väljer att kalla den delen inom sig, mot. Detta har pågått under lång tid och blivit ett så invant beteende att det sällan uppmärksammas av värdpersonen. Omgivningen brukar däremot märka av denna del, oftast i form av olika konsekvenser.

Även om mgivningen har märkt detta, så har den successivt "vaggats in" i tron att det ska vara på det viset. Ofta har omgivningen även någon form av skuld i relationen till missbrukaren. En skuld som känns som en oförrätt. En oförrätt som de endast kan bli kvitt om de "lagar" missbrukaren, får missbrukaren att förstå att man bara vill hjälpa. Oförrätten hade partnern oftast med sig in i relationen. Att "förbli" förorättad gör att man slipper sörja. Då kan man istället vara arg och förorättad.. sitta kvar på övergivelsens sten och se sitt eget liv passera förbi...

Missbrukaren projicerar, från sitt håll, ansvaret på partnern. Allt för att slippa se sig själv. (MAN FÅR JU FÖR FAN INTE FINNAS I ALLA FALL!, SÅ DET ÄR INGEN IDE)

Partnern känner lika dant: ALLT HANDLAR ALLTID OM DIG, DU SER JU INTE MIG!

Båda får rätt i sin innersta tro. Tron att det inte finns någon där för dem. Denna tro gör det omöjligt att välja sig själva först. Den omöjliggör även möjligheten att bli sin egen, och den viktigaste personen i sitt liv.

Genom att bekräfta varandra i denna, djupaste (projicera ansvaret för sig själv på varandra) tro, så kopplas de ihop och förbinds genom traumarepetition. De slipper se att de är ensmat ansvariga för sig själva. De tror att de kommer undan känlsan av övergivelse, känslan de redan hade med sig in i relationen och sedan låtsades ta ansvar för hos varandra. De ljuger för sig själva för att slippa smärtan i att vara övergiven och ensam.. aooch!

kärlek!!!
Kategori: Allmänt, film bio recension, kärlek, medberoende, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande;
Taggar: Andeas Fjellström, SJ, Ted, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, john Bradshaw, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Skammens Stafettpinne

 

Skammens Stafettpinne

 

                     

När vi växer upp är det viktigt att vi får känna det vi känner och prata om det. Vi behöver få se det vi ser och prata om det. Vi behöver få tänka det vi tänker och prata om det. Det är så grunden till god självkänsla läggs.

 

Mamma: Du är inte alls arg på pappa! Det vet jag! Så där säger vi inte i vår familj! Du tycker om din bror, det är inte sant att du hatar honom!!

 

Denna typ av budskap lär barnet att dess upplevelser inte är verkliga, eller att dess känslor inte finns. Det skapar en slags schizofren upplevelse av verkligheten. Eller att barnets upplevelser är oviktiga. Detta leder i förlängningen till att barnet slutar uttrycka sina upplevesler och istället lär sig uttrycka det som förväntas. Det blir lydigt och oärligt, dvs oförmöget att vara som det är...

 

Det som sker är att man blir skambaserad i sin personlighet. Jag är värdelös, jag får inte finnas. Det är ingen ide att jag utrycker MIG.

 

Istället så börjar man läsa av vad som förväntas av en och successivt lär man sig måla upp en fasad av hur man får vara. Under denna process så tappar man kontakt med sig själv, man börjar förakta sig själv och skämmas för sig själv. Här utvecklas självförakt och även oförmåga att känna in vad man behöver.

 

Hur kan du tro att du får, uttrycka dig och ta plats med dina känslor och tankar, uttrycka dina behov av att vara som det är och dina behov av att vara sårbar. Hur fan kan du ens tänka tanken din sopa!

 

Skampersonligheten är grundlagd vid det här laget. Skammens stafettpinne har lämnats över till nästa generation av individer. Härmed rädslostyrda och överanpassade, benägna att självmedicinera med mat, sex, alkohol, shopping, spel och droger.

 

Våra barn måste få känna, se, tänka, och uppleva det de upplever och även kunna prata om detta utan att ifrågasättas eller värderas och skammas.

 

Barnet har alltid rätt i sin upplevelse. Det är bara vi vuxna som är felprogrammerade, eller tvingats ta över stafettpinnen från våra föräldrar.

(inspiration: John Bradshaw

Kärlek!!!
Foto: Ella, Av Andreas Fjellström
Kategori: Allmänt, JUL, SJ, beroende, film bio recension, kärlek, medberoende, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande, trohet, ärlighet;
Taggar: Andeas Fjellström, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, john Bradshaw, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

JULEFRID

Julen är ofta en tid när dysfunktionella familjemönster träder fram. Vi behöver komma ihåg att vi får ha gränser och integritet.
 
Har du vuxit upp i ett familjesystem som inte är i tillfrisknande så kan det vara bra att ha någon form av självomsorgsplan om ni ska tråffas i jul.
 
Det är inte självklart för alla människor att man får säga nej, gå undan. Alltså att inte alltid vara tillags, eller där för andras behov.
 
Det är okej att tänka på sig själv om man vill må bra.
 
Ensamhet är också ett stort problem för många. Då är självhjälpsmöten ett bra forum att hitta människor att umgås med.
Kategori: Allmänt, JUL, SJ, film bio recension, kärlek, medberoende, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, symbios, terapi, tillfrisknande, trohet;
Taggar: SJ, Ted, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Brev till pappa

Ett brev till pappa från en av klienterna i fördjupningsgruppen.

Av anonymitetsskäl frågade jag om det fanns behov att göra förändringar i innehållet, och jag bad klienten göra det om så var fallet.

När jag hörde brevet läsas upp slogs jag av närvaron och ärligheten och även hur fint skrivet det är, så ja frågade om jag inte kunde få lägga upp det i bloggen. Jag vill att fler ska få ta del av upplevelsen. Tack för att du ville dela detta brev. 🙏

Nedan följer brevet:


Hej Pappa,

Jag vet inte hur jag ska skriva ett brev till dig. Det känns som att det inte är någon ide, precis som att det aldrig var någon ide att prata med dig, jag lärde mig så tidigt hur det fungerade att ha dig i mitt liv, hur du fungerade och att jag fick nöja mig med det du kunde ge mig, de små glimtar av nånting, kärlek, uppmärksamhet, glädje, ilska som då och då kom fram och det kändes tillfälligt lite mer levande. Jag anpassade mig själv, mitt liv, mitt sätt till dig, så att det skulle passa dig. Jag vet inte om det är någon ide att uttrycka saker till dig, jag blir matt eftersom det är ett sånt jobb att få dig att förstå och lyssna. Du är inte närvarande nånstans. Du är inte här. Jag saknar dig. Jag tror att du skulle kunna vara en jättebra pappa om du bara ville försöka, jag är så beredd och villig att det ska fungera, jag vill så gärna att vi ska en fungerande relation, om du visste hur villig och redo jag är för att ha en pappa och att få kärlek av dig.
Du kan inte, du kan bara förstöra. Allt och alla som kommer i din väg förstör du. Du är så destruktiv. Du är så hårdhänt och elak både i ord och handling, det går inte att vara med dig, du förstör, jag kan inte vara nära dig eller leva med dig, det går inte, du tar livet av mig. Du är så motsägelsefull, å ena sidan är du helt tyst jämt, som en ogenomtränglig mur och samtidigt känns det som att du är en orkan som förstör allt i din väg. Du har förstört så många liv, du har redan dragit från två familjer och lämnat två barn bakom dig, när ska du lämna mig? När ska du lämna mig och mamma? Vad är det man ska göra eller inte göra, uppfylla eller inte uppfylla för att du ska dra? Ibland vill jag veta så att jag kan göra det, jag står inte ut med att ha dig här hela tiden, allt förstörs när du kommer hem, jag kan vara glad under dagen men jag fasar för stunden när jag kommer höra din nyckel sättas i låset eftersom allt liv bara dör då, jag dör. Jag måste stänga av livet när du finns i närheten, det är som att livet inte kan existera när du är närvarande. Jag längtar tills den dagen då du faktiskt går, tills den dagen du inte finns längre, mitt liv kommer bli så mkt lättare och mer fyllt av liv, ljus och frihet då tror jag. Jag kan inte vänta.
Jag förstår inte vad jag har gjort för fel, jag är så förvirrad. Du verkar ha älskat mig när jag föddes och all tid och engagemang du ägnade åt mig då och sen slutade du bara med det när jag blev äldre och ignorerade mig istället, som att jag var luft, som att jag inte fanns. Hur kan du inte se mig?? Jag är ju precis här!!! Jag syns, jag fattar inte vad du är gjord av, hur kan du inte se mig?? Jag skrattar, jag gråter, jag lyckas med saker, jag misslyckas med saker, jag är rädd och du märker ingenting. Hur tänkte du när du satte dina barn till världen och sen bara drar? Om inte fysiskt så tydligen mentalt. Hur kan du vara så ansvarslös? Fattar du vad ditt beteende ställer till med? Fattar du hur skadad jag har blivit och att jag inte klarar av att leva mitt liv, att du har skadat mig med ditt beteende och ditt sätt att vara? Varför tar du inte hjälp? Varför låter du inte oss hjälpa dig, älska dig? Varför är du inte där? Varför är du inte en pappa?
Du skulle bara veta hur mkt jag saknar dig och längtar efter dig. Om du bara hade försökt, om du bara hade varit ärlig om ditt förflutna, om du bara hade sagt att du var villig att åtminstone försöka så hade jag ju varit där, jag var där i så många år. Du hade så många chanser, jag var så lojal med dig, jag var så lojal med dig och vår familj och vårt system, vi hade ju ett system…jag var så lojal med det, jag spelade min roll o spelet, jag hade kunnat - och har i princip – förstört mitt eget liv pga. det men det hade varit värt det om du hade sett mig till slut, om du hade sagt att du älskade mig och ville ha mig, det hade varit värt väntan. Jag väntade och väntade, jag offrade mitt eget liv, allt jag ville göra, alla mina drömmar, mig själv, min hälsa och mitt förstånd så att du kanske skulle ändra dig och upptäcka mig och se mig igen som du en gång gjorde när jag var liten. Jag väntade så på att du skulle se mig. Vet du hur mkt jag har offrat? Jag vill inte ens tänka på det själv eller se det ibland. Din kärlek, du…kom inte så länge du levde, inte förrän du dog kände jag din kärlek för mig, först då vågade jag släppa in den, både den och sorgen över dig och vem du var och över allt vi förlorat, för jag vet nu att du var inte ensam i vår relation, jag hade ett stort ansvar jag också och jag vet hur hårt jag behandlade dig, jag kunde inte annat. Jag visste inte hur jag skulle göra på nåt annat sätt Pappa. Jag hade inte lärt mig nåt annat än att stänga av, vara elak och stänga ute. Det gick inte att ha dig i mitt liv pappa, det gjorde för ont, du förstörde mig, det kändes som att jag skulle dö om du kom nära. Du var omöjlig att ha i mitt liv. Jag var tvungen att gå vidare utan dig, för att överleva. Jag var tvungen för min egen överlevnad att leva pappa lös, det var det enda sättet.
Jag älskar dig. Jag vet att du egentligen vill mig så väl och att du var så rädd om mig. Tack för de gånger du ändå försökte på ditt tafatta sätt visa mig kärlek, tack för när du köpte en filmkamera som du försökte lära dig hur den fungerade för att filma min studentexamen och att du stod där på skolgården när jag sprang ut och filmade och fortsatte med det under hela dagen även om vi inte hade pratat med varann på flera år. Och att det sen inte blev nån direkt film, nåt hade ändå blivit fel, gör ingenting, det finaste var att du försökte och kanske att det var på samma gång det bästa men mest smärtsamma för mig att hantera den dagen.
Jag är så ledsen och känner en enorm smärta för din skull för att du blev så abrupt sjuk och att hela ditt liv förändrades över en natt och att du var tvungen att sluta med allt det som antagligen ändå höll dig vid liv. Jag är så ledsen för att du var tvungen att sluta med att vara i Mariefred och hålla på med dina älskade ånglok. Du som äntligen hade hittat hem där. Det var härligt att veta att du var lycklig där även om det är smärtsamt att jag inte hade med det att göra, att det inte var jag som kunde göra dig lycklig eller att jag inte fick vara en del av ditt liv. Att jag fick stå vid sidan av och följa dig och ditt liv som en åskådare känns genant, som att du var barnet och jag den vuxna, så jävla skruvat, det skulle ju vara tvärtom. Jag kunde inte vara barn med dig, det gick inte. Jag fick aldrig vara ditt barn för du kunde inte vara pappa. Det går inte att vara dotter till någon som inte kan vara pappa. Jag vet inte hur man är någons dotter. Jag är så förvirrad. Jag vet inte hur man lever livet, jag vet bara hur man är en åskådare till livet men inte hur man lever det.
Jag är glad att jag hälsade på dig innan jag åkte till Sydney. Jag är glad att jag hade kommit dit jag hade kommit då och kunde älska dig där jag satt bredvid dig i sängen, att jag kunde känna kärlek trots att du även då var mest intresserad av att fråga om jag inte skulle ge dig barnbarn snart och att jag kunde berätta för dig att jag skulle åka långt bort och inte komma tillbaka på många månader. Men att jag kunde lämna dig med orden att jag skulle komma tillbaka när jag kom tillbaka till Sverige och mena dem. Sen blev det inte så eftersom du dog när jag var borta. Jag hoppas att du inte led för mkt. Jag hoppas att du kände att allt ändå var OK. Jag vet att d gjorde det. Jag vet att du är ok nu och jag har aldrig känt mer frid än när du dog, jag är övertygad om att du är befriad från ditt lidande och att du fått det som du aldrig fick när du levde.
Jag är glad att det blev som det blev, förstå mig rätt, jag är glad att jag hade fått tillfriskna en del så att jag inte var där när du dog, att jag valde att inte komma hem till din begravning, jag har en del skuld runt det men det handlar mest om vad andra tycker om det. Jag vet att jag just då valde mig själv och mitt liv när jag valde som jag gjorde och det var kanske första gången jag satte mig själv och mina behov först. Jag kände kärlek för dig när du dog. Jag kände acceptans. Jag älskar dig pappa. Jag vet inte vem du var eller hur du mådde eller hur du kände eller vad du tyckte eller hur du hade det, det hade varit häftigt att lära känna dig, det hade varit häftigt och - jag kan bara gissa - ett helt annorlunda liv att ha en pappa. Jag kommer försöka göra mitt bästa för att ta all hjälp jag kan få och göra tvärtemot hur du gjorde i ditt liv, för det har jag verkligen fått med mig, hur du gjorde är motsatsen till hur jag ska göra om jag vill vara med i livet så jag känner mig tacksam för det. Jag vet att du hejar på mig nu att gå i en annan riktning, jag känner det.

Kategori: SJ, beroende, film bio recension, kärlek, kärlek, medberoende, missbruk, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande, trohet, ärlighet;
Taggar: SJ, Ted, Terapi, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, otrohet otrogen kärlek, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Vem är vem och varför?

Tar vi ansvar för varandras mående pga. att vi inte vet var vi slutar och partnern börjar?

Det är vanligt att vi människor stannar kvar i relationer trotts att vi inte upplever att vi blir accepterade som vi är.

Utifrån denna position har vi en sorts känslomässig rätt att harmas och vinsten kan vara att vi slipper ansvaret för att våra liv inte är på det viset som vi vill. Vi döljer oss då bakom att vi har ett ansvar för vår partners känslor. Tänk om jag skulle råka såra min partner med min ärlighet.

Om vi vänder på detta så det skulle det vara bättre att strunta i sig själv och leva enligt den gamla vanliga iden? Som oftast lyder:
"Jag blir övergiven om jag är ärlig".

Då måste jag alltså hellre låtsas att jag är omsorgsfull om min partners känslor än att vara som det är att vara jag. (detta är naturligtvis inte sant!) Partnern vet, men får inte heller ta plats med sin ärlighet! Partnern får kanske inte peta i såret som du har. Såret som skriker i dig att du är otillräcklig och egoistisk, eller lat och lögnaktig. Partnern har samma problem fast spegelvänt! Partnern tar på sig skulden för din oförmåga att vara som det är och förlorar sig själv i kampen om att du ska våga bli ärlig och vara du. I den kampen slipper partnern dessutom vara sig själv, vilket är en kostsam bonus.

Här upplever sig partnern osedd och vågar sällan uttrycka den ensamheten. Här får partnern sin känslomässiga harmvinst! Alltså, här måste partnern anpassa sig, och det viktigaste för partnern blir att bevisa för dig att det går att lita på relationen och växa upp. Partnern förlorar sig successivt mer i denna process och ju längre ifrån sig själva personerna i relationen kommer, desto kraftigare upplevs ensamhet och övergivenhet. Båda tror på fullt allvar att det beror på den andra.

De kan inte vara sig själva, därför upplever de att det är den andras fel att de känner sig osedda och övergivna... Vem har man egentligen ansvar över?

Detta är ytterligare ett uttryck för vårt medberoende i varandras oförmåga att vara lojala med vår egen upplevelse..

 

 

Foto: Andreas Fjellström

Kategori: Allmänt, beroende, film bio recension, kärlek, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande, trohet, ärlighet;
Taggar: Ted, andreas fjellström dysberoendekliniken, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

sj forts..

Jag vill bara fullfölja inlägget om sj, innan jag helt glömmer det.

Det som hände var att Sj fick betala två taxi bussar, a 3861 kr styck som körde oss drabbade till Härnösand och Örnsköldsvik, eftersom bussen vi skulle med inte väntade på oss.

Detta var endast de konsekvenser som jag vet om, men det drabbade så klart alla som stod och väntade på tågets alla stationer, Arlanda, Uppsala, Gävle, Söderhamn, Sundsvall osv..

Sedan påverkades så klart alla som skulle hämta personer som kom med tåget, och alla andra anslutningar som SJ nödgades ersätta...

Vilka fattade då beslutet? De kallas för kundgruppen. Det är denna grupp människor som i sitt sätt att kompensera för ett tågs brister, låter detta drabba en annat tåg med en annan destination.

Vinsten måste väl vara ekonomisk. MEN, jag tror inte att detta får önskat resultat. Man kan alltså inte räkna med att ett tåg som enligt tidtabell ska avgå i tid, även om det inte finns något tekniskt fel eller annan brist. Ett tåg som står startklart och fulladdat med människor blir drabbat av kundgruppens beslut..

Tilliten till SJ kommer att upphöra helt..
Kategori: Allmänt, film bio recension, kärlek, medberoende, missbruk;
Taggar: SJ, Ted, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Sj har blivit medberoende!

Alla passagerarna sitter på tåget! Det är några minuter innan klockan blir 14:23. Avgångstid. Snabbtåg till Östersund. Jag ska av vid Sundsvall och byta till buss för vidare färd till Härnösand.

Plötsligt säger en röst i högtalaren: Vi kommer att invänta ett försenat tåg som är på väg från Göteborg.

Hur länge vi skulle vänta fick vi inte veta...

Plötsligt kändes det som att leva i en diktatur. Skulle bussen vänta på mig i Sundsvall? Hade de som beslutat att vi skulle invänta det försenade tåget tänkt igenom alla konsekvenser beslutet medförde!!

Vi får väl se!

fortsättning..Vi är medberoende i varandras oförmåga att vara lojala med vår egen upplevelse...

Vi är medberoende i varandras oförmåga att vara lojala med vår egen upplevelse...
 
Din upplevelse får inte vara sann. Krig! Om du upplever att jag sviker dig och jag inte gör det (avsiktligt) , så betyder det att jag måste överge mig själv för att vara lojal med din upplevelse. Och om jag inte är lojal med din upplevelse så förstår jag inte dig! Då känner du dig osedd och missförstådd. Hur ska vi kunna kunna komma till att acceptera varandras upplevelser utan att denna acceptans står i konflikt med lojaliteten till vår egen upplevelse? Det är frågan...och svaret på den blir att det behöver bli okey för oss att vi är ensamna i ansvaret över att stå upp för vår upplevelse. Då blir det okey att vara sårbar, rädd, svag etc.. vilket är var vi vanligen överger ansvaret över oss själva och beskyller omgivningen som oförmögen, taskig eller nåt..Det är alltså där hålet i integriteten sitter och det är där vi överger oss själva för att få finnas, bli sedda eller för att överleva. Med andra är det ju egentligen ganska enkelt. Vi behöver bara våga dö för att bli vuxna i relation till våra behov.
 
Kategori: Allmänt, beroende, film bio recension, kärlek, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande;
Taggar: Ted, andreas fjellström dysberoendekliniken, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Tron och hur det blir...

Om det skulle vara så: Att det vi innerst inne tror skapar våra liv. Då är det av största vikt att vi medvetandegör oss om det vi i kärnan tror.

 

Vore det så att det vi tror, blir vårt liv, vilket jag på ett djupt plan upplever, skulle det betyda att inte finns någon slump eller otur. Detta blir delvis en filosofisk fråga men jag kommer experimentera lite med resonemanget...

 

Följaktligen blir det, som sagt, viktigt att vi blir helt medvetna om vad vi djupt inom oss tror. Och hur blir man det? Genom att möta, och vara kvar i våra innersta rädslor och lära oss älska och stötta oss i att närvara i upplevelserna av våra inre sår. Där får vi reda på vad vi egentligen tror. Vanligen tror vi, att det inte finns någon där för oss, vilket det inte gjorde (på vissa plan), att vi i grunden inte borde finnas. Det vore bättre om vi inte fötts. Att vi är onda. Att våra behov är i vägen för vår förmåga att ha relationer etc..

 

Följer vi detta resonemang så betyder det att man kan ta reda på vad en människa egentligen tror genom att titta på hur hon har det i sitt liv, eftersom det då är där tron manifesteras. Det blir som att varje individs terapibehov blir tydligt i hennes verklighet.

 

I en människans liv avspeglas alltså det hon tror. Och, skulle det inte vara så, skulle hon upplevas tokig. Det skulle då vara inkongruens mellan det hon upplever och det hennes omgivning uttrycker, vilket sker emellanåt. Hon skulle då kunna påstå att hennes omgivning säger saker de inte gör, har andra syften än de egentligen har..osv...

 

Vad är det som ligger till grund för det vi tror? Har det med intelligens att göra? Glappet mellan en människas kognitition och hennes emotion

 

Jag tror att de flesta drivs av tidigt antagna uppfattningar (en sorts djup inre tro som har fungerat som karta för överlevnad), som verkar sprungna ur slutsatser dragna av dess värdperson, tidigt i livet. Ofta frammanade av trauman eller omgivningens oförmåga att möta individen som barn.

 

Alltså blir det vi tror format av, hur vi möts som barn, hur vi knyter an, eller lär oss relatera. Det vi tror blir då: det vi tidigt "tolkar in" i våra vårdnadshavares försök att finnas där för våra behov. (läs inkorporerar i vår identitet pga bristande integritet) då barn pga överlevnadsinstinkten alltid tar hand om/ansvarar för och, eller ärver förälderns bristande omsorgsförmåga.

 

Ett problem är att föräldrar ibland inte vet vad de gör, när de möter sina spädbarn.

 

Ju yngre barn desto räddare förälder. (generalisering)

 

Så verkar det vara om föräldern inte mött sina egna rädslor som uppkom när den var ett spädbarn. (vilket inte är många) De flesta föräldrar reagerar antingen väldigt starkt på sina småttingars behov, eller så reagerar de tämligen svalt, avstängt. Många föräldrar blir okontrollerat arga och försöker på olika vis kväsa barnets behov. Andra överger barnet, låter det skrika tills det tystnar och alltså ger upp. Det förstnämnda sättet resulterar i att föräldern kan nypa, slå, hålla för munnen, skaka, hålla för ögonen på barnet. Den avstängda kan stänga in barnet i ett rum, garderob eller låta det ligga i vagnen och ignoreras. Båda sätten blandas ibland även med skuld och skam och tröstande. Bägge sätten får naturligtvis konsekvenser.

 

Dessa förhållningssätt gentemot barnet döljs ofta väl, oftast vet den andra föräldern inget. Härmed knyts barnet, på olika vis, till föräldrarna. Barnet utvecklar traumabindningar till föräldrarna som sedan styr hur det kommer att attraheras av en framtida partner. Det styr även vad barnet tror om sig själv och sin omgivning. Detta styr alltså vad man som vuxen tror sig attraheras av och tror sig vara. Och det grundlägger även hur vi förmår älska, lita på, relatera, frukta och sky. Vägen tillbaka till att förändra denna tro är ofta lång och krokig, men fullt möjlig...

Ella modellar

Kategori: Allmänt, beroende, film bio recension, kärlek, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande, trohet, ärlighet;
Taggar: Ted, andreas fjellström dysberoendekliniken, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Tennismatchen

Tennis: av Andreas Fjellström



Jag blev ombedd, eller tillfrågad att skriva om hur man har relationer! (Som att jag skulle veta det) Spontant känner jag att det inte finns något entydigt svar, eller någon manual för detta. Men jag tycker att ämnet är oerhört spännande och jag vill uttrycka några av mina tankar...

En bild, som jag ibland använder som metafor för kommunikation, är den av en tennismatch. (Jag kommer inte ihåg varifrån den kommer) När jag säger något, slår jag över bollen. Om jag låtsas slå en enkel boll, men tar i hårt, så ger jag dubbla budskap, eller manipulerar och är oärlig. Om jag går över nätet och förklarar hur min sambo ska slå bollen så har jag klivit över gränsen för vad som är mitt ansvar...

Jag kanske överger mig själv för att få vara i relationen. (Sitter i väntsoffan, där jag nog suttit i hela mitt relationella liv) Och är därmed inte i min upplevelse. Det kan även vara så att jag psykologiserar händelsen för att "slippa" vara i min känsla. Eller så kan det vara så att jag använder min sambos "sätt att slå bollen" för mina egna motiv. Jag kan då "tolka" hennes serve som något den inte är. Då ger det mig rätt att reagera på något som inte finns, annat än i min tolkning.

Det kan finnas många bakomliggande drivkrafter till ovanstående svårigheter att kommunicera. Och det är först när en människa avkodar tolkningarna som kommunikationen kan bli ärlig. Alltså, istället får att tolka och reagera, fråga: menar du så här? Stämmer detta (alltså min tolkning av det som sades).

Att spela spel är när två människor misstolkar varandra och reagerar/ projicerar sin tolkning på varandra, och bägge fastnar i orättvisan att vara missförstådd. Vinsten i att vara missförstådd är att man slipper ta ansvar för hur man känner. Det är utifrån den missförstådda parten, dvs bägge parter, den andras ansvar att man känner det man känner! Moment 22. Och om de ska ta sig ur behöver de anamma en ny relationell filosofi, där det är viktigare att må bra än att ha rätt. Annars riskerar man att bli kvar...I oseddhetens missförstånd och harm...

Vi behöver lära oss kommunicera. Vi behöver lära oss känna att vi är viktigast, att vi får finnas, utan att vi behöver överge oss själva. Att vi får det vi behöver när vi vågar be om det! Alltså behöver vi lära oss att kommunicera våra behov, och bli lojala med dessa. Efter träning och åter träning så kan vi ha relationer där harmoni råder. Men det är även min upplevelse att det enda sättet att bli bra på detta är att vara i relationer....och träna...och träna...precis som med tennis :)

 
Kategori: Allmänt, beroende, film bio recension, kärlek, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande, trohet, ärlighet;
Taggar: Ted, andreas fjellström dysberoendekliniken, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

TED - Svårigheter med att släppa trygghet

 
Ted
I helgen var jag och min 13 årige son och tittade på bio. Det blev Ted. Nya Bondfilmen var fullsatt...( det får bli nästa gång...)

Filmen handlar om en mans svårigheter med att växa upp, och bli en man. (Mark Wahlberg spelar honom). Det blir problematiskt att mogna och fördjupa relationen till kvinnan han är tillsammans med, som spelas av Mila Kunis. Relationen till Ted, (nallebjörnen) som är hans trygghet, står i vägen. Tryggheten i att ha en relation till en fantasikompis som delar kärleken till Blixt Gordon. Tryggheten som sedan utvecklats till en relation till droger och sex... Detta får en del komiska och jobbiga konsekvenser.

Jag tycker att det är brilliant fångat. Alltså hur relationen till det som många människor upplever som friheten: sex, droger och ansvarslöshet, blir ett hinder i att fördjupa relationen till den älskade.

Jag menar inte att värdera sex, droger, fantasier, men när relationen till dem kommer i första hand så skapar detta problem, som lögner och andra konsekvenser..

Absolut sevärd film med en trevlig, via metaforer, underton av insikt.. men den är faktiskt skitrolig, samtidigt..
Kategori: Allmänt, beroende, film bio recension, kärlek, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande, trohet, ärlighet;
Taggar: Ted, andreas fjellström dysberoendekliniken, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;