relationerunderytan

(en liten dikt från förr)

 

 

Det glittrar och glimmar i vattnet av solen
och du står vid polen och rimmar på tjock.
Bilar som tuta där utanför stängslet,

vill in i din värld.
De frysa och lida och själen,

som rida iväg i ensamhet in under lock,
klär sig i rock och stelnar i tankar om självet.

Den glömmer sig själv och tankar blir tjocka och tröga och slutligen delar av flocken.

 

De tutar och dräglar i sinnets bilder som inte finns, 

bakom stängslet i böljande kurvor och dur.

Där, där ni aldrig kan mötas, där de ensamma döljer sitt vara.

Där flyttar du in som poolens gudinna

och visar upp det som aldrig har funnits

Du som är vackrast och alltid vill vinna hur kan du försvinna.
Jaha....!

Sade du nej till dig själv? Du fick inte heller, som alla oss andra?

Satt det en propp i kärlekskanalen.

Vems är kalla handen om inte min egen, vem sitter och hindrar mig, högt upp i bröstet.

Röster av hån: Du får inte finnas, ondska är vad du är! 

Vi låser in barnen i burar och gömmer och säger:

glöm att det finns någon nyckel.
Djupt i ditt inre vaknar det hopp

när söner och döttrar gör fel.

De skiter i muren, de gör vad de vill,

av lycka och rädsla vi skakar.

Söker i solen,

värme och glitter,

ett bot mot mitt skingrade hopp...

4. Hur kommer man över ett ex.
5. Fokus på sig själv i relationen.

 

 

Hur kommer man över ett ex? 

 

Det enkla, men för många i princip omöjliga svaret, är att man sörjer.

 

Man kan vända på det och fråga sig: Hur kommer man INTE över ett ex? När man börjar svara på detta så börjar det förhoppningsvis bli tydligt hur man på olika sätt hindrar sig själv att från att komma komma till acceptans.

 

Acceptans är slutstationen i sorgeproccessen.

 

Om jag inte kan komma till acceptans så behöver jag lära mig att sörja.

 

Vi fick nog inte lära oss att sörja som barn. Många föräldrar är rädda får smärta. Då tröstar de oftast sitt barn genom att på olika sätt distrahera barnet när det sörjer. Det kan vara genom att säga olika saker, som till exempel: Det blir bättre. Det var väl inte så farligt. Så farligt var det väl inte, lilla gubben? Eller som tidiare exempel: Här! Ta en glass så känns det bättre. Man lär barnet att på olika sätt överge sin smärta, som att det är smärtan som är problemet, eller att den kommer att vara för evigt, eller slutligen att den skulle vara farlig på något sätt. 

 

Att komma över sitt ex handlar då alltså om att trösta sig så mycket man behöver för att våga uttrycka smärtan som det innebär att komma till acceptans. 

 

 

Femte och sista frågan.

5. Fokus på sig själv i relationen.

 

Att ha kvar fokus på sig själv i relationer kan vara svårt. En relation handlar ju om en växling mellan att ge och ta emot. Kärlek, beröring, tankar, känlsor och ord. En växling mellan att vara den som tar emot och ger.  Ibland så behöver man spegla sin partner och ibland behöver man speglas. Att vara i en relation innebär att man ständigt tvingas se sig själv genom den andra. På gott och ont.

 

Om man vill ha fokus på sig själv i relationen så behöver man nog säga till sig själv och sin partner att man har det behovet. Sedan är det bara att börja fokusera på sig själv. Man kan fråga sig: -Hur har jag det i relationen? -Hur känns det att ha denna relation? Får jag det jag vill, eller behöver i denna relation? Och om jag inte får det! -Hur uttrycker jag det jag vill och behöver i relationen? Först när man vet detta så kan man börja öva på att uttrycka sig och sina behov. Det som hindrar en människa från att uttrycka sig är i egentligen aldrig partnern, men vi hittar partners som speglar hindret, eller vårat oansvariga sätt att förhålla oss till oss själva på grund av vår egen oförmåga att uttrycka oss själva.

 

Min tro är att man behöver öva på att ha relationer. Precis som att man behöver öva på att spela gitarr, om man vill utvecklas och bli bättre. 

 

Sen, på ett lite mer filosofiskt plan så tror jag inte att man har relationer. Tror att man är i relationer. Ju bättre jag är på att vara jag, desto bättre känns det att vara i relationer....

 

 

 

Peace!

 

 

 

 

Foto: Andreas Fjellström

 

Jag hittade en liten text om sanning som jag gillar...

 

Jag hittade den på en sida; http://www.emotionsforengineers.com/

och han i sin tur hade hittat den på en blogg, se nedan

 

 

så här lyder texten i alla fall:

 

Fortsätter på förra inlägget. 

 

3. vad är en sund relation?
4. hur kommer man över ett ex.
5. Fokus på sig själv i relationen.

 

Det är svårt att svara vad en sund relation är utan att värdera. Men i min värld är en sund relation en relation där det är ok att uttrycka det jag upplever. En  sund relation bygger på att det finns två upplevelser och ingen absolut sanning. Båda upplevelserna behöver repsekteras och tas på allvar. Båda upplevelserna måste få finnas, kommuniceras (alltså sättas ord på), och även uttryckas känslomässigt. Det behövs med andra ord ett ödmjukt, respektfullt och inkännande förhållningssätt till både sig själv och partnern, där båda två har lika värde.

 

En princip för en sund relation är att det är viktigare att må bra än att ha rätt. Det lägger en ödmjukare grund för relationen. (Och man slipper kriga om vem som har rätt! ) Man kan även komma till en punkt i relationen där man upplever att det inte finns något rätt eller fel. Då börjar man uppnå frid.

 

Taoismen har en väldigt bra princip för harmoni i relationer. Det är att man ställer den feminina energin över den maskulina i relationen. Detta innebär i praktiken att den energin som är omvårdande och närande i relationen (ej nödvändigtvis existerande i kvinnan, kan även vara mannen som har mer av den energin) bör ställas över den maskulina energin. Den maskulina energin handlar mer om att bygga imperier, ut och jaga, etc... Den feminina energin tar ansvar för de svagas behov i familjen. Den ser till att alla mår bra, även de som inte har förmåga att uttrycka sina behov.  

 

Taoismen menar att den feminina energin strävar neråt, mot jorden mot behov, och är omvårnadande och när jorden. Den maskulina strävar uppåt mot himlen. 

 

Om den feminina energin ställs under den maskulina så blir det separation mellan energierna, de strävar då bort från varandra. Om man gör tvärt om -sätter den feminina över den maskulina energin så blir det möte. Då kommer harmoni att råda.

                               -----------------------------------------------------------------------------

 

Allt som stör en människas förmåga att ha relationer. 

Rädslor, övergivenhet och olika symbiotiska sätt, på vilka man kan förhålla sig till sin partner. Trauma och tillitsbrist är andra exempel på hinder i att vara relationer. Dessa behöver bearbetas, avslutas, levas upp, men inte i relation till partnern. Utan i relation till personens egen historik och hennes förhållningssätt till nuet.

 

Om jag tror, att jag bara kan bli trygg om jag är i en relation, så kommer jag aldrig att kunna ta ansvar för att ge mig själv trygghet...

 

 

 

 

Tar upp 4 och 5 frågan i nästa inlägg...

 

 

Jag fick några frågor av en av mina kära praktikanter. Frågor hon ville att jag skulle skriva om i bloggen.
Jag tror även att hon försöker få mig att bli mer åtagen mitt bloggande, vilket jag är tacksam för :)

Frågorna lyder:

1. Hur man inte ska svika sig själv i en relation.
2. hur man ska bryta återupprepning i relationer
3. vad är en sund relation?
4. hur kommer man över ett ex.
5. Fokus på sig själv i relationen.



Som svar på den första frågan som inte riktigt är en fråga. Det låter som att du vill ha en manual för hur man ska kunna vara kvar i lojalitet till sig själv…

Det första jag undrar då är:  -Vad är det som får dig/en människa, att överge sig själv i relationer. Vanligen är det rädslan att bli ensam och ansvarig för sitt liv.

För människor som överger sig i relationer är ensamhet och ansvar ofta samma sak, men inte alls på ett medvetet plan.

Om jag är ansvarig för allt som sker i mitt liv så måste jag sätta gränser för de saker jag inte vill ha i mitt liv. Då blir jag ensam. (tror jag). Vem skulle vilja vara med mej om jag är lojal med mig före den andra personen i relationen? ( självbilden hos människor som stannar i destruktiva relationer är oftast: Jag är ju värdelös och får knappt finnas.. ) 

Olika varianter av denna självbild är grunden till varför de flesta överger sig själva i relationer.

Man behöver alltså välja att leva i ärlighet, och det måste bli viktigare än hur människor reagerar. Först då kommer man våga sätta de gränser som behövs. Det vill säga få ha integritet för sig själv. Ofta så hindrar en människas behov av att vara omtyckt hennes förmåga att ha den integritet som behövs. 


Som svar på den andra frågan så tror jag att upprepning i en relation handlar om att man försöker lära sig var man själv slutar och partnern börjar (Det är i alla fall en del av syftet men detta handlar mer om den känslomässiga utvecklingen som sker i individuationsprocessen, snarare än att man vet vad man håller på med). Jag tror, även, att syftet med upprepningen ofta är ett, futilt, försök att få upprättelse i någon historisk oförätt, i nuet. Alltså en form av projektion. Det är genom den som vi fortsätter att stångas och frotteras och känner mening med relationer.

Det sätt som brukar fungera när det gäller att bryta detta beteende (den destruktiva upprepningen) är att hitta sin del av ansvaret. Vad är det jag gör i situationen, eller inte gör. Vad kan jag förändra (mig själv och mina beteenden). Vad kan jag inte förändra: den andra människan och dess beteenden. Kan jag leva med denna individ och dess beteenden, komma till acceptans att han eller hon är som hon är. Annars måste jag välja bort denna människa och sörja.

 

Om min del av ansvaret handlar om att jag inte gör något. 

Det kan vara att man är offer, dvs att man ”inte gör någonting”. Det borde vara den andra som ska sluta. Då slipper jag ansvaret över sitt eget liv. Jag lägger då ansvaret i min partners knä och slipper sätta de gränser jag behöver för att få ha det som jag vill eller behöver.

Det måste få göra ont att leva. Annars kommer vi inte våga leva. Då kommer livet gå ut på att undvika, eller överleva. Vi kommer då fortsätta vår benägenhet att upprepa destruktiva beteenden i relationer.

Tar upp de resterande frågorna i nästa inlägg. Kärlek!!!