relationerunderytan

Rädslan för livet...

Att man behöver vara ärlig och sårbar för att kunna ha äkta intimitet med någon, är ett stort problem för väldigt många människor. Problemet upplevs på olika sätt. Det kan kännas skrämmande, svårt, smärtsamt och för en del, avskyvärt. För andra kan det kännas meningslöst eller omöjligt. Hur det än känns så är det ett stort problem för väldigt många människor.

Lösningar på detta finns det flera. En del tar till alkohol, vilken tar udden av rädslan och/eller höjer självkänslan. Att helt enkelt välja bort relationer är en annan vanlig lösning, vilket är ett anorektiskt sätt att tackla problemet. Att kontrollera sin sexpartner på olika sätt, genom makt: att som chef, läkare, präst eller dylikt använda sin position för att få sex. Eller genom att vara den dominanta i en S/M relation, där den undergivne ej får säga nej. På så vis slipper man undan risken att bli avvisad och smärtan i att känna sig övergiven. Detsamma gäller om man köper sex, eller begår någon form av sexuellt övergrepp. Nu betyder inte det att jag värderar ovanstående åt endera hållet, så länge det inte handlar om olagliga handlingar. Huvudsaken är att det sker i konsensus. Ytterligare ett sätt att komma undan att vara sårbar och ärlig är att ha anonym sex, alltså sex med främlingar, eller någon man just träffat på nätet. Många upplever att det är lättare att ha sex med någon de inte känner, då tar man ingen risk, eftersom relationen inte är viktig. Ytterligare lösningar är att man har självsex till fantasier eller någon form av porr. Då behöver man ju ingen annan.

För många blir ovanstående lösningar i längden isolerande och kan skapa jobbiga konsekvenser. Alltså skulle man kunna säga att alla dessa lösningar, ur ett intimt perspektiv, är anorektiska. Dessa konsekvenser brukar förvärras eftersom beteendena ovan behöver vidareutvecklas för att fungera. Detta kallas för eskalering när man pratar om beroenden.

Smärtan i att bli avvisad sitter ofta ihop med en djup övergivelse, där det inte var någon som såg hur det var när man var barn. Ingen fanns där, så redan där kanske individen började självmedicinera med t ex onani, eller godis. Detta sår kommer då automatiskt upp till ytan när en människa behöver vara ärlig och sårbar. Alla människor har behov av att vara sårbara. Missbruk och olika beroendens bakomliggande syfte är att komma undan ansvaret för detta behov. Alltså, förmågan att svara an på detta "livsfarliga" behov saknas, av en eller annan anledning, hos människor med en beroendeproblematik. Rädslan för livet...

Att vara, eller icke vara...

Vad får alla beslut en människa fattar egentligen för konsekvenser. Låt oss anta att de leder till att hennes liv blir till. Att dessa beslut, medvetna som omedvetna utgör grunden för hur ett liv blir. Tänk, samtidigt, efter hur ofta man svarar ja, eller nej för den delen (det finns många såna också), av vana, eller på impuls. Dessa impulsiva svar, som sker på ren automatik, gör då att hon tillslut inte lever sitt liv.
Avdrift:
Hur långt bort från hur hon vill ha det kan hon hamna innan det gör för ont? Eller, som det blir för många, så känns det tryggt att kränga på sig offerkoftan och suckandes hanka sig fram i martyrskap. Lite sucks, then you die!
Att vara, eller icke vara...

Chefen till Olle: Kan inte du ta hand om den nya killen och sätta in honom i jobbet? Du är ju jävligt bra på att få människor att trivas!
Olle, (konflikträdd diplomat), som alltid ställer upp: javisst!

Och svaret får naturligtvis konsekvenser. Han blir tvungen att jobba över för att hinna med sitt eget arbete, som annars skulle samlas på hög. Han kan därför ej hämta på dagis, eller hjälpa till hemma med mat och läxläsning, vilket resulterar i att även frun blir lidande och frustrerad. Olle börjar känna harm och irritation mot sitt arbete och sin chef efter några dagar, men skulle aldrig våga uttrycka detta.

Efter ett par veckor blir det värre: frun börjar säga ifrån. Hon tycker att Olle är mesig och att han borde sätta gränser på jobbet. Olle, som vill vara alla tillags, känner sig otillräcklig och blir alltmer olycklig. De har ingen intimitet kvar och båda känner sig övergivna och svikna. Det blir, successivt, svårare att prata...

Hon, som är bättre på att be om hjälp, ordineras lyckopiller av husläkaren. Detta gör henne mer, autonom och mindre, benägen att att närma sig Olle, som det ändå bara gör ont att försöka komma nära. De glider sakta men säkert ifrån varandra och Olle börjar självmecdicinera spänningen han upplever i att chatta med andra kvinnor...osv...

Om jag beslutar mig för att jag är viktig! Att jag är värdefull och att det är mitt och ingen annans ansvar att ta hand om mig. Med andra ord att jag bestämmer mig för att VARA. Istället för motsatsen, att icke vara. Då blir det väldigt viktigt att ge sig själv tid att reflektera, känna efter innan jag svarar! Då måste det vara okej att säga till chefen att jag behöver återkomma med svar, när jag har "kört frågan några varv. Förr kunde man "sova på saken".
God natt!!