fortsättning..Vi är medberoende i varandras oförmåga att vara lojala med vår egen upplevelse...
Vi är medberoende i varandras oförmåga att vara lojala med vår egen upplevelse...
Din upplevelse får inte vara sann. Krig! Om du upplever att jag sviker dig och jag inte gör det (avsiktligt) , så betyder det att jag måste överge mig själv för att vara lojal med din upplevelse. Och om jag inte är lojal med din upplevelse så förstår jag inte dig! Då känner du dig osedd och missförstådd. Hur ska vi kunna kunna komma till att acceptera varandras upplevelser utan att denna acceptans står i konflikt med lojaliteten till vår egen upplevelse? Det är frågan...och svaret på den blir att det behöver bli okey för oss att vi är ensamna i ansvaret över att stå upp för vår upplevelse. Då blir det okey att vara sårbar, rädd, svag etc.. vilket är var vi vanligen överger ansvaret över oss själva och beskyller omgivningen som oförmögen, taskig eller nåt..Det är alltså där hålet i integriteten sitter och det är där vi överger oss själva för att få finnas, bli sedda eller för att överleva. Med andra är det ju egentligen ganska enkelt. Vi behöver bara våga dö för att bli vuxna i relation till våra behov.