Det ensamma rummet
I det ensamma rummet.
Tidiga upplevelser av svek, skam, övergrepp, rigiditet eller helt enkelt att ingen riktigt brydde sig om en, gör att man slutar uttrycka sig som det egentligen är. Det gör helt enkelt för ont. Ett barn anpassar sig helt enkelt (desorganiserad anknytning, vuxenbarnproblematik överanpassning) för att överleva. Denna anpassning skapar dåligt mående på ett existentiellt plan.
Med hjälp, så är det fullt möjligt att överbrygga glappet mellan en människas kognition och existensiella behov. Man kan alltså med terapi bli sitt eget språkrör och därmed kliva tillbaka in i sårbara relationer och lämna sin avbytarbänk...Det ensamma rummet eller isoleringscellen, som jag brukar kalla det. I processgruppen och på vuxnabarnveckan jobbar vi med olika uppgifter och med gestaltterapi, EMDR och konstellationer som verktyg på resan..
Copyright
För ner info:
http://www.samverkangruppen.se/terapi/processgrupp/
http://www.samverkangruppen.se/terapi/vuxna-barn-vecka/
bild och text: Andreas Fjellström