Kontroll vs Tillit
Det går inte att få tillit till någonting som man kontrollerar. Då styr man resultatet, personen, eller vad det nu är man kontrollerar. Ett stort problem, som är en logisk konsekvens av kontroll, blir att man hela tiden behöver oroa sig för att man ska förlora kontrollen, eller det man kontrollerar. Vad händer om man inte har kontroll Det kan man aldrig få reda på om man inte släpper taget om kontrollen…
Upplevelsen, på en fundamental nivå, om man förlorar kontrollen, är att det känns som att man kommer dö. Men egentligen får man endast tillbaka möjligheten att utveckla tillit. Tilliten kan aldrig odlas i kontrollerad miljö. Tillit kommer ifrån att något blir bra, utan att man i förtid vet om resultatet. Att behovet blir tillgodosett oavsett kontroll, att det räcker med att ärligt uttrycka det man vill eller behöver så blir det så. Man behöva hänga i luften ett tag för att sedan upptäcka att det fungerar, erfarenheten av att livet bär är tillit. Först då kan man börja lita på att det blir som det behöver bli. Det börjar med att man tror på något, utan att veta…
Detta får konsekvenser för mänskligheten. Till exempel när det kommer till tro. En människa som inte har någon tro, kan inte lita på livet, utan måste istället kontrollera det. Våra intellekt bygger på kontroll. Att det vi ser är sant, att det mätbara är det enda som finns osv… problemet här är att utveckling alltid verkar komma ifrån andra sidan, alltså att när något inte går att kontrollera blir oftast lösningen blottlagd. Detta indikerar att kontroll snarast hindrar människan att utvecklas. Och om man börjar titta på världen genom detta perspektiv så blir många saker tydliga.
Kampen om pengar, vem får medlen till forskning,? Vem avgör vilka som tilldelas dessa pengar? Är det balans mellan tillit och kontroll på den nivån? Forskningen måste vara vetenskaplig och mätbar annars är den betraktad som humbug. Och det finns såklart fördelar med det, eftersom det inte går att ”lita” på att alla vill gott (ha ha ha). Eller?
För vart skulle vi annars vara? Tänk om tillit fanns överallt? Det finns forskning som visar att placebo fungerar. Detta betyder att tron har kraft att påverka. Finns det någon gräns för hur mycket en människas tro påverkar hennes liv? Om en människa inte vet vad hon tror så räcker det med att se på hur hon har det, eftersom hennes tro avspeglas i hennes värld. Oavsett om hon tror att hon är i paradiset och upplever det så, eller om allt är helt värdelöst och på randen till katastrof. Det är det hon tror innerst inne som skapar hennes liv. Om vi skulle våga ta ansvar för vår tro så skulle det inte gå att tjäna pengar på människors behov. Då skulle behoven inte betraktas som något som ska döljas och kontrolleras av den som hade behoven. Då skulle tron se helt annorlunda ut eftersom personen skulle uppleva att hon får finnas och kunde börja lita på det. Då kan hon få det precis som hon vill. Människan skulle sluta att vara rädd, och därmed okontrollerbar. Ekonomin skulle fördelas jämt. Osv. De som vågar utmana på denna nivå blir ett stort hot, som Jesus, Gandhi, Mandela osv.. De som har makten kan inte kontrollera en människa som har tillit, bara ha ihjäl eller spärra in…
En annan konsekvens med kontroll är att det finns ekonomiska intressen i att få fram de forskningsresultat som behövs för att man ska kunna sälja en produkt. Och här kommer det alltid att vara hotfullt för den som har marknadsandelar, i de fall forskningen skulle visa att det man säljer inte är bra. Då behöver man kontrollera forskningen för att ha kvar marknaden. Detta betyder i förlängningen att utveckling bromsas och att kriminalitet kliver in vetenskapsvärlden. Detta kan låta syniskt men är snarare logiskt om kontroll ska vara allena rådande.
Det finns stora internationella företag som lägger enorma summor på att bromsa nya företags i deras marknadsföring. De vill inte att nya företag ska ta marknadsandelar så de börjar tidigt hindra de nya från att etablera sig på marknaden. Detta är ytterligare ett symtom på hur kontroll hindrar utveckling. Andra sätt kontroll gör sig gällande är när etablerade företaget köper upp det nya, eller köper upp patentet och aldrig producerar varan. Kontroll strävar mot status quo och gör framtidsforskning till egennyttig, eller förstör/hindrar det som hotar den egna marknaden.
En sak som slår mig är att vi består alla av båda delarna, kontroll och tillit, vi är alla på väg från ”kontrollsidan” mot ”tillitssidan”. Vi har alla argument för varför kontrollen är viktig, men drömmer alla om frihet. Resan från kontroll till tillit är smärtsam och skrämmande. Och om man blir hotad i sitt behov av kontroll så börjar man strida. Det handlar om överlevnad och om vår privata relation till våra innersta behov. Den punkt där vi är som mest sårbara, som vi tror, behöver mest kontroll :) men som skriker efter tillit.
Kontroll bygger på rädsla. Oftast har det man fruktar redan hänt, därav behovet av kontroll. (man ”vet” vad som händer om man inte har kontroll (vet inom situationstecken betyder att det är en del av den innersta tron och därmed styr livet)). Man bär så att säga redan glasögonen som visar att livet är hotfullt och inte går att lita på. Att ta av dem är att överge sin överlevnadsfilosofi. Och då hade ju mamma, pappa, staten, partiet, vännerna, chefen, etc. fel.
Där är man inte längre dömd att sitta i sitt eget fängelse…