Fåendet eller svarta lådan

Svarta lådan. Upplevelser och tankar som ej uttrycks i relationer. Det som ligger dolt bakom censurfunktionen. Det som styr så att fokus hamnar på hur man tror att andra vill att man ska vara, eller på hur man vill att andra ska uppfatta en. Svarta lådan, svarta hålet eller såren och smärtorna som inte har uttryckts ligger där och dikterar livsvillkoren. Känslan är att man inte får uttrycka dessa innersta upplevelser. Min son kallade detta för "fåendet", och menade att det liksom är tabu att uttrycka det som finns där. Och så känns det. Man får inte eftersom lojaliteten ligger hos föräldern. Alla föräldrar bär på defekter som hindrar dem att möta sina barn. Här är det föräldrarnas svarta låda, eller sårade "inre barn" som är lojala med blinda fläcken. Dvs den anknytningspunkt där föräldern sveks eller övergavs av sina föräldrar. Osv...

Det som sker är att svarta lådan nedärvs, från generation till generation. 

När man som förälder exempelvis säger: men vi gjorde vårt bästa, eller så farligt var det väl inte, (eller ännu värre): vad känslig du är! 

Då säger föräldern indirekt att barnet (även om det vid tidpunkten är vuxet) att dess upplevelse inte tas på allvar. Med andra ord säger föräldern: jag ser inte dig! Min upplevelse är sanningen! 

Då sviker alltså föräldern barnet igen.  Reaktionen på det bli förmodligen att det inte är någon idé att uttrycka sig i relation till föräldern. "Fåendet" hamnar i  vägen för en öppen relation. På grund av förälderns bristande förmåga eller rädsla att se att han eller hon inte funnits där, på vissa områden, för barnet.

Det är bättre att säga till barnet att jag vet att jag svek och övergav dig (eller vad man nu gjort eller inte gjort). Då får barnet rätt till sina känslor och kan därmed uppleva dem, alltså leva upp dem och svarta lådan töms!

Kärlek 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: