Fåendet eller svarta lådan
Det som sker är att svarta lådan nedärvs, från generation till generation.
När man som förälder exempelvis säger: men vi gjorde vårt bästa, eller så farligt var det väl inte, (eller ännu värre): vad känslig du är!
Då säger föräldern indirekt att barnet (även om det vid tidpunkten är vuxet) att dess upplevelse inte tas på allvar. Med andra ord säger föräldern: jag ser inte dig! Min upplevelse är sanningen!
Då sviker alltså föräldern barnet igen. Reaktionen på det bli förmodligen att det inte är någon idé att uttrycka sig i relation till föräldern. "Fåendet" hamnar i vägen för en öppen relation. På grund av förälderns bristande förmåga eller rädsla att se att han eller hon inte funnits där, på vissa områden, för barnet.
Det är bättre att säga till barnet att jag vet att jag svek och övergav dig (eller vad man nu gjort eller inte gjort). Då får barnet rätt till sina känslor och kan därmed uppleva dem, alltså leva upp dem och svarta lådan töms!
Kärlek