relationerunderytan

Attraktion är en kraftfull upplevelse. Det kan i förälskelse vara så starkt att man vill förändra hela sig själv. Bli sitt bästa jag och verkligen ge den man attraheras av total uppmärksamhet och bekräftelse. Attraktion är starkt känslomässig och de flesta upplever tillståndet som positivt. Ett annat sätt att se på attraktionen är att det är den som är grunden till anknytningen mellan två människor. Det är i attraktionen som relationer börjar. Där två individer påbörjar relationsbygget och sakta blir ett vi.

Många människor är rädda och sårbara när de är på väg in i förälskelse. En del av en vill bara vara med den andra personen, helst dygnet runt. Och när det inte är möjligt kommer rädslor och tvivel upp och spökar. Historiska erfarenheter som inte har nått acceptansstatus skrämmer, skämmer och hotar. Andra männislor spjärnar emot allt vad de orkar men förlorar tillslut motståndskraften eftersom attraktionen är för stark. Här, i början av processen gör många snedsteg. Tankar som ”Vi har väl inte sagt att vi är ihop än”, eller ”hon/han träffar säkert någon annan nu”. Då kanske man hoppar i säng med någon annan för att få ett slags bandage mot sårbarhet och rädsla. Detta, att trösta/skydda sig med sexuella upplevelser, är en ganska vanligt strategi hos människor som är sex-, kärleks-, eller relationsberoende.

Detta snedsteg stör anknytningen mellan personerna. På ett eller annat sätt kommer snedsteget att göra sig påmint framöver i relationen. Om det döljs kommer det alltid att ligga där som ett outtalat hinder för, eller som fortsatt skydd, mot sårbarhet (beroende på vilket håll man tittar ifrån). Och grundtron blir, för den som bär på hemligheten: Ingen kan vilja ha en relation med mig. Jag är värdelös eller ond, eller så kanske jag egentligen inte älskar min partner. Den sista tanken är ofta en lösning på skulden. För om jag inte älskar min partner så har jag ju inte gjort något fel egentligen ( tämligen ologiskt resonemang, men vanligt) . Förutom att jag stannar kvar i relationen i ett, fem, eller 20 år. Ett annat sätt snedsteget kan göra sig påmint är om det läggs på bordet, men långt senare. Då kan det bli svårt med tillit i relationen. I synnerhet om det inte uttrycks med ärlig och djup ånger och där man beskriver hur hemligheten varit en stor börda. Sedan måste personen även ta ansvar för att det inte sker igen.

Bristen på tillit projiceras på partnern. Den som hoppade i säng med någon annan, gjorde ju det för att skydda sig mot svek, och mot den olidliga upplevelsen att vara förälskad men för tillfället inte mött. Alltså, det var från början hos den personen tillitsbristen hade sitt säte för att sedan föras över på partnern som nu får bära på bördan.

Vanligtvis brukar det vara så att även den person som nu bär på tillitsbristen, har ett mönster av att attraheras av personer som sviker. Känslomässigt sitter man fast i att man måste anpassa sig, vara storsint och/ha överseende med partnern. Agendan är ofta är att de tror sig måsta ansvara för, eller ”fixa till” partnern för att därmed få vad behöver. De attraheras inte av personer som inte sviker. De verkar tråkiga, ofarliga eller har något annat fel. ; )
Oftast kommer attraktionsmönstret från igenkänning. Där personen var tvungen att helt anpassa, eller utplåna sig för att få ha någon slags relation med pappa, eller mamma. Vi attraheras av det vi känner igen och har överlevt.

Vi kan genom ansvar och ärlighet i relationer sluta skylla på varandra och istället få det ganska bra.

Ett annat sätt att se det på är: Vi attraheras av det vi behöver lära oss.

god natt : )