Aj!
Tänk, ett litet hjärta, som bara ligger där och väntar på att bli sviket. Det ligger där och hotar allt som förhåller sig till sin verklighet. Det hotfulla är just att det inte förhåller sig. Det ligger där och längtar, gråter, skrattar och bara är som det är. Fy vad jobbigt det känns att det inte har något skydd. Jag som inte ens får skydda mig själv, hur ska jag kunna skydda detta sårbara, gudomliga. Det är ju fördjävligt. Jag måste nog svika det lite. så det börjar förhålla sig. Det kan ju inte bara ligga där och lita på livet! Livet gör ju ont. Det är ju det jag måste lära ut.. så jag sviker det lite mer. skönt! nu slutar det lita på livet, nu slutar det påminna mig att man inte kan lita på livet. Så där ja!