Addiktologi

Addiktologi betyder läran om bindningar. 

 

Begreppet och läran myntades av Torbjörn Fjellström. 

 

Det går att studera Addiktologi hos Samverkangruppen.  

 

Samverkangruppen.se

 

Utbildningen har funnits sedan 1992 och det finns ca 800 utbildade Addiktologer i norden, varav många arbetar inom beroendefältet, men även som läkare, präster etc...

 

Det finns flera behandlingshem som har Addiktologer som personal. Addiktologer finns också på många kommunala beroendeenheter. 

 

En del av utbildningen är processinriktad som leder till att medvetenheten om de egna osunda bindningarna fördjupas och kan förändras. (Det betyder inte att all bindning är osund. T ex att vi är bundna till kroppen och dess behov. Och att vi behöver andra människor är nödvändigt och naturligt. Det finns såklart människor som har osunda relationer till sina kroppar och andra människor. )

 

En annan del av utbildningen är kunskap och metodik. Litteraturen i utbildningen är ofta sprungen ur tolvstegstraditionen. En stor del av utbildningens filosofi och verktyg är hämtade ut tolvstegsrörelsen. All litteratur redovisas genom skrivna bokreflektioner och även muntliga redovisningar, enskilt eller i grupp.

En annan viktig del av utbildningen är obligatorisk praktik. 20 dagar under grunddelen och 60 dagar under metoddelen. Där ingår vissa moment och man bör har en praktikhandledare. Praktiken ska även redovisas i utbildningsgruppen. 

  Vissa  pedagogiska  modeller inom addiktologin är hämtade ur chinesisk och vedisk psykologi och filosofi.

 

Addiktologin har ett holistiskt perspektiv på människan som kan delas upp i tre delar. En andlig, känslomässig och en fysisk del. 

 

Addiktologin har verktyg som t ex tittar på och hjälper en individ att bli medveten om:

Vad har vi för vanor? Vad har vi för ovanor? Hur ser min relation till alkohol, droger, pengar, mat, spel, sex, makt och kontroll ut? Etc...

 

Genom Addiktologitbildningen så lär du känna sig själv på djupet. Du ger sig själv chansen att se över dina egna bindningar och göra de förändringar du själv vill och behöver. Du får även kunskap om hur beroendesjukdomen fungerar och verktyg att arbeta med den inom olika områden.

 

Lite ur innehållet:

Familjesystemet,  kommunikationsmodeller. Gruppverktyg.

Återfallsprevention.

Kriterier för diagnos. Sjukdomsbegreppet.

Skam, skuld och harm.

Etik inom behandling.

Medberoende, Tolvstegsprogrammets steg och traditioner. 

Journalföring. Vuxenbarnproblematik. Motiverande samtal. 

Lite om anknytningsteori.

Skillnader i behandling av kemiskt beroende och processberoende. 

Trauma. 

Integrerande terapi och kognitiv beteendeterapi.

 

 

Litteratur:

Tolv steg och tolv traditioner.

Beroendepersonligheten (tidigare: jaget och missbrukaren). 

Anonyma Alkoholister (stora boken).

The steps we took.

Addiktologi-läran om bindningar. 

Bli fri från ditt medberoende.

Flodhästen i vardagsrummet.

Ledarskapets Tao

Vid sunda vätskor

Ethics for professionals 

Etik för Addiktologer 

Kärlekens dysberoende

 

Utbildningen är upplagd på tre år i extra långsam studietakt och tanken är att man kan arbeta heltid under utbildningen.

 

Ett teoretiskt prov på grundkursen tas under metodkursens första workshop, för att både säkerställa kvaliteten på utbildningen och för att repetera grunderna inför metoddelen.

 

Avslutningsvis redovisas processrapporten. Där beskriver studenten sin egen process under utbildningen. 

 

En addiktolog är en  beroende terapeut med tolvstegsinriktning och fördjupad kunskap om beroendesjukdomen och dess verkningar.

 

 

 


Det ensamma rummet

I det ensamma rummet.

Tidiga upplevelser av svek, skam, övergrepp, rigiditet eller helt enkelt att ingen riktigt brydde sig om en, gör att man slutar uttrycka sig som det egentligen är. Det gör helt enkelt för ont. Ett barn anpassar sig helt enkelt (desorganiserad anknytning, vuxenbarnproblematik överanpassning) för att överleva. Denna anpassning skapar dåligt mående på ett existentiellt plan.

Med hjälp, så är det fullt möjligt att överbrygga glappet mellan en människas kognition och existensiella behov. Man kan alltså med terapi bli sitt eget språkrör och därmed kliva tillbaka in i sårbara relationer och lämna sin avbytarbänk...Det ensamma rummet eller isoleringscellen, som jag brukar kalla det. I processgruppen och på vuxnabarnveckan jobbar vi med olika uppgifter och med gestaltterapi, EMDR och konstellationer som verktyg på resan..

Copyright


För ner info:
http://www.samverkangruppen.se/terapi/processgrupp/

http://www.samverkangruppen.se/terapi/vuxna-barn-vecka/

bild och text: Andreas Fjellström

Nytt år

Visst är det skönt att det ligger lite snö på marken. Det känns som att ett ljus har tänts i tunneln...

Vad tror du är möjligt? Hur ser potentialen ut för det du vill med livet?
Har du stor tro på att det är möjligt att uppnå det du vill?

Detta kommer att påverka hur mycket energi du du investerar! Alltså hur du handlar.

Samma sak gäller självklart åt andra hållet. Tror du inte att det är någon idé så kommer denna tro att göra att du inte lägger ner särskilt mycket kraft på att komma dit du vill!

Sedan kommer resultatet, vilket visar mängden energi du lagt ner. Det visar strävsamheten och mängden disciplin. Resultatet visar även vad du tror är möjligt. Det fina är att denna tro är förändringsbar. Och den utvecklas åt det håll som underhålls mest!

Är jag uppgiven så kommer resultatet att bli undermåligt och min tro på hur potentialen ser ut kommer att bli sämre! Den negativa trenden får fäste och vidareutvecklas!

Och precis samma sak händer åt andra hållet! Tron på att allt är möjligt går att bygga upp.

Denna cykel snurrar runt, runt...

Tron ------------------> potentialen ------>
Handling -----------> resultat -----> osv...

(Inspiration: Jim Rohn)

Potentialen är egentligen desamma för alla! Problemet är vår tro, eller vår livsfilosofi.

Din innersta tro är din begränsning eller möjlighet! Vad tror du😜

Om du vill ha nya resultat! Välkommen till Fria Universitetet Norden

Fridens liljor

Kollektivtrafikens gemenskap

Som gammal bussresenär är det en fantastisk upplevelse att, efter ett litet uppehåll, sitta på 680. Den går från Resarö utanför Vaxholm in till Stockholm. Att plötsligt komma så nära människor. Kvinnan framför mig som pratar med en annan kvinna. Som i sitt prat letar efter det ultimata att säga för att den andra, rödhåriga kvinnan ska känna sig trygg. Trygg och förvissad om att hon vill väl. Hennes blick säger något helt annat. Den säger väldigt lite och utstrålar en sort fjärran uppgivelse, kanske är det något medicinskt preparat som filtrerar hennes förmåga att övertyga som härvarande medmänniska. Jag upplever stark kärlek till människor känner jag plötsligt, från ingenstans. Det är helt tryggt i "bussgemenskapen". Alla ser ut som vilsna barn som råkat ut för sina liv, men samtidigt gör sitt yppersta för att det inte ska märkas. Mer kärlek!
 
Ha en fin dag! Det tänker jag ha:)

Hur är det, hur vill du ha det och vad är i vägen? Samt en resa in i dagens mörker

Tre enkla, eller kanske svåra, frågor man kan ställa sig om man inte är nöjd i livet. Det som är i vägen, är oftast utmärkt terapimaterial. Ofta är det som är ivägen en människas "greencard" för att ikläda sig offerkoftan. Det som hindrar känns oftast oöverstigligt. Som att ramla ner i ett svart hål, eller som att en ridå går ner och allt förefaller meningslöst, eller att man ständigt hamnar i konfliktsituationer där det blir ett måste att få upprättelse.  Om dessa situationer är återkommande i livet kan det vara bra att söka hjälp. Men inte hjälp att slippa upplevelsen eller den följande ångesten, utan hjälp att få uppleva, det vill säga hjälp att leva upp de oavslutade känslomässiga processer som ligger till grund för upprepningen. Och stöd att fatta om djupt liggande beslut där man tidigare inte såg en annan utväg än att ge upp... oftast på grund av, rädsla, skam, övergivenhet, eller någon kränkning.
 
Att fly från något leder till ökad rädsla, att möta och uppleva, leder till frihet...
 
Medicin mot depression och ångest är landstingets "billiga" hjälp, men de bygger på flykt, eller avstängning. 
 
Samhället idag behandlar barn och tonåringar som varit utsatta för trauma sen födseln med elchocker och stark medicinering och till och med spännbälte och inlåsning. 
 
 
Dessa barn och ungdomar har pga av tidiga traumatiska händelser, våld ifamiljen, övergrepp, misshandel och så vidare, inte haft möljighet att utveckla de delar av hjärnan som regulerar måendet. Dvs den funktionen som hjälper till att återfå balansen och som gör att man kan känna lugn, trygghet och harmoni. Deras hjärna är i konstant "red alert" och inställd på att fara kan dyka upp närsomhelst.  Man kan fundera på om det verkligen blir bättre av att låsa in, eller ge elchocker till dessa barn. Det finns nästan ingen som kan, förmår möta dessa rädda svikna människor så de fostras till att börja självmedicinera och lär sig "kicka" på våld och kriminaliet. Traumrepetition. Eftersom vi dras till det vi känner igen. Har jag vuxit upp med våld så blir det våld som jag upplever som tryggt, för det är jag van att hantera, det är i våld jag utvecklat min överlevnadstrategi, så genom våld överlever jag. Omvänt: i sårbara trygga relationer kommer jag att dö.
 
Se barnen :)
Kategori: Allmänt
Taggar: Andeas Fjellström, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, john Bradshaw, otrohet otrogen kärlek, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Aj!

Tänk, ett litet hjärta, som bara ligger där och väntar på att bli sviket. Det ligger där och hotar allt som förhåller sig till sin verklighet. Det hotfulla är just att det inte förhåller sig. Det ligger där och längtar, gråter, skrattar och bara är som det är. Fy vad jobbigt det känns att det inte har något skydd. Jag som inte ens får skydda mig själv, hur ska jag kunna skydda detta sårbara, gudomliga. Det är ju fördjävligt. Jag måste nog svika det lite. så det börjar förhålla sig. Det kan ju inte bara ligga där och lita på livet! Livet gör ju ont. Det är ju det jag måste lära ut.. så jag sviker det lite mer. skönt! nu slutar det lita på livet, nu slutar det påminna mig att man inte kan lita på livet. Så där ja!

oförutsägbarhetens oväder

(en snutt ur ett gitarrsolo)

 

Det hoppar och kittlar,

Toner som sätter

 själen i spritt.

 

Nu är allt upp och ner,

en skalbagge söker fäste,

vänster framben paddddlandes

hjälplöst i vattnets motståndslösa dödsdjup

 

så kom fästet,

Marken!

Rytmen fick svar,

 i universums oavhängighet.

Stabilitet eller inte

Rädsla eller kontroll?

Tillit eller kontroll?

Rädsla tack!

 

Rytmiskt lekfullt,

hela tiden utmanande.

Ingen ska gå att förutsäga,

Då gills det inte,

då är det redan tänkt. 

Historia.

Det måste vara fräscht!

Trist med gamla kalsonger

solon, eller det överenskomna.

Då har livet redan gått vidare,

Det som presenteras, ältas fram för att återupplevas, återupplivas…

Liklukten dröjer dock kvar och förpestar.

Passar inte in i nuet.

 

konlusion:

Överraska!

Snöa i juli.

Spela med humor

Säg nåt som du inte vågar….

Det glittrar...

(en liten dikt från förr)
 
 
Det glittrar och glimmar i vattnet av solen
och du står vid polen och rimmar på tjock.
Bilar som tuta där utanför stängslet,
vill in i din värld.
De frysa och lida och själen,
som rida iväg i ensamhet in under lock,
klär sig i rock och stelnar i tankar om självet.
Den glömmer sig själv och tankar blir tjocka och tröga och slutligen delar av flocken.
 
De tutar och dräglar i sinnets bilder som inte finns, 
bakom stängslet i böljande kurvor och dur.
Där, där ni aldrig kan mötas, där de ensamma döljer sitt vara.
Där flyttar du in som poolens gudinna
och visar upp det som aldrig har funnits

Du som är vackrast och alltid vill vinna hur kan du försvinna.
Jaha....!
Sade du nej till dig själv? Du fick inte heller, som alla oss andra?
Satt det en propp i kärlekskanalen.

Vems är kalla handen om inte min egen, vem sitter och hindrar mig, högt upp i bröstet.
Röster av hån: Du får inte finnas, ondska är vad du är! 

Vi låser in barnen i burar och gömmer och säger:
glöm att det finns någon nyckel.
Djupt i ditt inre vaknar det hopp
när söner och döttrar gör fel.
De skiter i muren, de gör vad de vill,
av lycka och rädsla vi skakar.

Söker i solen,
värme och glitter,
ett bot mot mitt skingrade hopp...

Att bryta destruktiva relationer - del 3. Sista delen

4. Hur kommer man över ett ex.
5. Fokus på sig själv i relationen.
 
 
Hur kommer man över ett ex? 
 
Det enkla, men för många i princip omöjliga svaret, är att man sörjer.
 
Man kan vända på det och fråga sig: Hur kommer man INTE över ett ex? När man börjar svara på detta så börjar det förhoppningsvis bli tydligt hur man på olika sätt hindrar sig själv att från att komma komma till acceptans.
 
Acceptans är slutstationen i sorgeproccessen.
 
Om jag inte kan komma till acceptans så behöver jag lära mig att sörja.
 
Vi fick nog inte lära oss att sörja som barn. Många föräldrar är rädda får smärta. Då tröstar de oftast sitt barn genom att på olika sätt distrahera barnet när det sörjer. Det kan vara genom att säga olika saker, som till exempel: Det blir bättre. Det var väl inte så farligt. Så farligt var det väl inte, lilla gubben? Eller som tidiare exempel: Här! Ta en glass så känns det bättre. Man lär barnet att på olika sätt överge sin smärta, som att det är smärtan som är problemet, eller att den kommer att vara för evigt, eller slutligen att den skulle vara farlig på något sätt. 
 
Att komma över sitt ex handlar då alltså om att trösta sig så mycket man behöver för att våga uttrycka smärtan som det innebär att komma till acceptans. 
 
 
Femte och sista frågan.
5. Fokus på sig själv i relationen.
 
Att ha kvar fokus på sig själv i relationer kan vara svårt. En relation handlar ju om en växling mellan att ge och ta emot. Kärlek, beröring, tankar, känlsor och ord. En växling mellan att vara den som tar emot och ger.  Ibland så behöver man spegla sin partner och ibland behöver man speglas. Att vara i en relation innebär att man ständigt tvingas se sig själv genom den andra. På gott och ont.
 
Om man vill ha fokus på sig själv i relationen så behöver man nog säga till sig själv och sin partner att man har det behovet. Sedan är det bara att börja fokusera på sig själv. Man kan fråga sig: -Hur har jag det i relationen? -Hur känns det att ha denna relation? Får jag det jag vill, eller behöver i denna relation? Och om jag inte får det! -Hur uttrycker jag det jag vill och behöver i relationen? Först när man vet detta så kan man börja öva på att uttrycka sig och sina behov. Det som hindrar en människa från att uttrycka sig är i egentligen aldrig partnern, men vi hittar partners som speglar hindret, eller vårat oansvariga sätt att förhålla oss till oss själva på grund av vår egen oförmåga att uttrycka oss själva.
 
Min tro är att man behöver öva på att ha relationer. Precis som att man behöver öva på att spela gitarr, om man vill utvecklas och bli bättre. 
 
Sen, på ett lite mer filosofiskt plan så tror jag inte att man har relationer. Tror att man är i relationer. Ju bättre jag är på att vara jag, desto bättre känns det att vara i relationer....
 
 
 
Peace!
 
 
 
 
Foto: Andreas Fjellström

Ett litet inlägg om sanning

 
Jag hittade en liten text om sanning som jag gillar...
 
Jag hittade den på en sida; http://www.emotionsforengineers.com/
och han i sin tur hade hittat den på en blogg, se nedan
http://www.overcomingbias.com/:

 
 
så här lyder texten i alla fall:
 

What is true is already so.
Owning up to it doesn't make it worse.
Not being open about it doesn't make it go away.
And because it's true, it is what is there to be interacted with.
Anything untrue isn't there to be lived.
People can stand what is true,
for they are already enduring it.
-- Eugene Gendlin
 
min översättning:
 

Det som är sant är redan det.

Att stå för det gör det inte värre.

Att inte vara öppen med det får det inte att försvinna.

Och på grund av att det är sant, så är det där för att bli interagerat med.

Allt som är osant finns inte där att bli levt.

Människor kan stå ut med det som är sant,

För de uthärdar det redan.

Att bryta destruktiva relationer Del 2.

Fortsätter på förra inlägget. 
 
3. vad är en sund relation?
4. hur kommer man över ett ex.
5. Fokus på sig själv i relationen.
 
Det är svårt att svara vad en sund relation är utan att värdera. Men i min värld är en sund relation en relation där det är ok att uttrycka det jag upplever. En  sund relation bygger på att det finns två upplevelser och ingen absolut sanning. Båda upplevelserna behöver repsekteras och tas på allvar. Båda upplevelserna måste få finnas, kommuniceras (alltså sättas ord på), och även uttryckas känslomässigt. Det behövs med andra ord ett ödmjukt, respektfullt och inkännande förhållningssätt till både sig själv och partnern, där båda två har lika värde.
 
En princip för en sund relation är att det är viktigare att må bra än att ha rätt. Det lägger en ödmjukare grund för relationen. (Och man slipper kriga om vem som har rätt! ) Man kan även komma till en punkt i relationen där man upplever att det inte finns något rätt eller fel. Då börjar man uppnå frid.
 
Taoismen har en väldigt bra princip för harmoni i relationer. Det är att man ställer den feminina energin över den maskulina i relationen. Detta innebär i praktiken att den energin som är omvårdande och närande i relationen (ej nödvändigtvis existerande i kvinnan, kan även vara mannen som har mer av den energin) bör ställas över den maskulina energin. Den maskulina energin handlar mer om att bygga imperier, ut och jaga, etc... Den feminina energin tar ansvar för de svagas behov i familjen. Den ser till att alla mår bra, även de som inte har förmåga att uttrycka sina behov.  
 
Taoismen menar att den feminina energin strävar neråt, mot jorden mot behov, och är omvårnadande och när jorden. Den maskulina strävar uppåt mot himlen. 
 
Om den feminina energin ställs under den maskulina så blir det separation mellan energierna, de strävar då bort från varandra. Om man gör tvärt om -sätter den feminina över den maskulina energin så blir det möte. Då kommer harmoni att råda.
                               -----------------------------------------------------------------------------
 
Allt som stör en människas förmåga att ha relationer. 
Rädslor, övergivenhet och olika symbiotiska sätt, på vilka man kan förhålla sig till sin partner. Trauma och tillitsbrist är andra exempel på hinder i att vara relationer. Dessa behöver bearbetas, avslutas, levas upp, men inte i relation till partnern. Utan i relation till personens egen historik och hennes förhållningssätt till nuet.
 
Om jag tror, att jag bara kan bli trygg om jag är i en relation, så kommer jag aldrig att kunna ta ansvar för att ge mig själv trygghet...
 
 
 
 
Tar upp 4 och 5 frågan i nästa inlägg...
 
 

Att bryta destruktiva relationer - Del 1

foto: Andreas Fjellström
 
 
Jag fick några frågor av en av mina kära praktikanter. Frågor hon ville att jag skulle skriva om i bloggen.
Jag tror även att hon försöker få mig att bli mer åtagen mitt bloggande, vilket jag är tacksam för :)

Frågorna lyder:

1. Hur man inte ska svika sig själv i en relation.
2. hur man ska bryta återupprepning i relationer
3. vad är en sund relation?
4. hur kommer man över ett ex.
5. Fokus på sig själv i relationen.



Som svar på den första frågan som inte riktigt är en fråga. Det låter som att du vill ha en manual för hur man ska kunna vara kvar i lojalitet till sig själv…

Det första jag undrar då är:  -Vad är det som får dig/en människa, att överge sig själv i relationer. Vanligen är det rädslan att bli ensam och ansvarig för sitt liv.

För människor som överger sig i relationer är ensamhet och ansvar ofta samma sak, men inte alls på ett medvetet plan.

Om jag är ansvarig för allt som sker i mitt liv så måste jag sätta gränser för de saker jag inte vill ha i mitt liv. Då blir jag ensam. (tror jag). Vem skulle vilja vara med mej om jag är lojal med mig före den andra personen i relationen? ( självbilden hos människor som stannar i destruktiva relationer är oftast: Jag är ju värdelös och får knappt finnas.. ) 

Olika varianter av denna självbild är grunden till varför de flesta överger sig själva i relationer.

Man behöver alltså välja att leva i ärlighet, och det måste bli viktigare än hur människor reagerar. Först då kommer man våga sätta de gränser som behövs. Det vill säga få ha integritet för sig själv. Ofta så hindrar en människas behov av att vara omtyckt hennes förmåga att ha den integritet som behövs. 


Som svar på den andra frågan så tror jag att upprepning i en relation handlar om att man försöker lära sig var man själv slutar och partnern börjar (Det är i alla fall en del av syftet men detta handlar mer om den känslomässiga utvecklingen som sker i individuationsprocessen, snarare än att man vet vad man håller på med). Jag tror, även, att syftet med upprepningen ofta är ett, futilt, försök att få upprättelse i någon historisk oförätt, i nuet. Alltså en form av projektion. Det är genom den som vi fortsätter att stångas och frotteras och känner mening med relationer.

Det sätt som brukar fungera när det gäller att bryta detta beteende (den destruktiva upprepningen) är att hitta sin del av ansvaret. Vad är det jag gör i situationen, eller inte gör. Vad kan jag förändra (mig själv och mina beteenden). Vad kan jag inte förändra: den andra människan och dess beteenden. Kan jag leva med denna individ och dess beteenden, komma till acceptans att han eller hon är som hon är. Annars måste jag välja bort denna människa och sörja.
 
Om min del av ansvaret handlar om att jag inte gör något. 
Det kan vara att man är offer, dvs att man ”inte gör någonting”. Det borde vara den andra som ska sluta. Då slipper jag ansvaret över sitt eget liv. Jag lägger då ansvaret i min partners knä och slipper sätta de gränser jag behöver för att få ha det som jag vill eller behöver.

Det måste få göra ont att leva. Annars kommer vi inte våga leva. Då kommer livet gå ut på att undvika, eller överleva. Vi kommer då fortsätta vår benägenhet att upprepa destruktiva beteenden i relationer.

Tar upp de resterande frågorna i nästa inlägg. Kärlek!!!
Kategori: Allmänt, JUL, SJ, beroende, destruktiva relationer, film bio recension, kärlek, medberoende, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande, trohet, ärlighet;
Taggar: Andeas Fjellström, SJ, Ted, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, john Bradshaw, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Ett annat sätt att se på tillfrisknanderesan

 

 

HUR? OCH VAR?  KOMMUNICERAR JAG MINA BEHOV.

 

Att bli ett Jag i ett Vi.

 

en proccess som som syftar till individualitet. Individuationsproccessen.

 

Från början upplever patienten sällan att de får finnas. Kompartmentalisationen är stark. (Fackifiering: man har ett publikt jag och ett hemligt).  Alltså upplevelsen av att det inte går att uttrycka behov öppet och ärligt. Det är bara i missbruket hon uttrycker sina behov, vilka då är sexualiserade, så klart.

 

Medvetenheten om behoven är obefintlig. Där behoven döljer sig upplever patienten skam. Så detta område (där man har kontakt med behov) undviker patienten resolut.



Utifrån detta så är tillfrisknandeprocessen synliggörarandet av jaget i ett vi. Med andra ord så behöver klienten lära sig äga, ansvara för, och  kommunicera sina behov.

 

Det som brukar hindra denna förmåga, är rädslan att bli övergiven. Man tror ofta i ett förvrängt, eller självcentrerat tillstånd, att man har ansvar för sin partners känslomässiga upplevelser, oftast pga att man inte kunnat frigöra sig från sina föräldrar av olika anledningar.

 

Här behöver man först och främst få känna igen sig. Träffa likasinnade, livrädda, symbiotiska bröder eller systrar. Människor som relaterar på liknande vis  och som har kommit längre i individuationsprocessen.



Här behöver man titta på de olika lager som påverkar individuationsproccessen.

 

PATIENTENS RELATION TILL DROGEN

 

Drogens funktion - Patientens ide om sina behov

 

Patientens relation till omvärlden - Hur äkta är denna?

 

Ju mer bindning till drogen, desto mindre förmåga att uttrycka behov...

 

Detta speglar även hur synliggjord man blev i sina behov som barn, dvs. Föräldrarnas förmåga att möta upp barnet i dess behov. Det finns en direkt koppling mellan den förmågan och sedan det uppväxta barnets förmåga kommunicera sina behov.

 

Ovanstående inverkar starkt på var i tillrisknandet patienten befinner sig. Både på en medvethetsnivå och på en erfarenhetsnivå, den senare leder till tillit, den tidigare leder till en förståelse för vad som behövs.

 

Var kommunicerar patienten behov? det är viktigt att även valet av forum är patinentens ansvar. Annars kommer det att bli möljligt att repetera trauma.

Kategori: Allmänt
Taggar: Andeas Fjellström, SJ, Ted, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, john Bradshaw, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Överlevnad utan ansvar!

Missbrukspersonligheten står som gränsvakt vid randen till det svarta hålet. Allt som påminner om smärtan där nere, längst ner i kolkällaren, skyddar missbrukspersonligheten, "Diffe", mr Hyde eller vad man än väljer att kalla den delen inom sig, mot. Detta har pågått under lång tid och blivit ett så invant beteende att det sällan uppmärksammas av värdpersonen. Omgivningen brukar däremot märka av denna del, oftast i form av olika konsekvenser.

Även om mgivningen har märkt detta, så har den successivt "vaggats in" i tron att det ska vara på det viset. Ofta har omgivningen även någon form av skuld i relationen till missbrukaren. En skuld som känns som en oförrätt. En oförrätt som de endast kan bli kvitt om de "lagar" missbrukaren, får missbrukaren att förstå att man bara vill hjälpa. Oförrätten hade partnern oftast med sig in i relationen. Att "förbli" förorättad gör att man slipper sörja. Då kan man istället vara arg och förorättad.. sitta kvar på övergivelsens sten och se sitt eget liv passera förbi...

Missbrukaren projicerar, från sitt håll, ansvaret på partnern. Allt för att slippa se sig själv. (MAN FÅR JU FÖR FAN INTE FINNAS I ALLA FALL!, SÅ DET ÄR INGEN IDE)

Partnern känner lika dant: ALLT HANDLAR ALLTID OM DIG, DU SER JU INTE MIG!

Båda får rätt i sin innersta tro. Tron att det inte finns någon där för dem. Denna tro gör det omöjligt att välja sig själva först. Den omöjliggör även möjligheten att bli sin egen, och den viktigaste personen i sitt liv.

Genom att bekräfta varandra i denna, djupaste (projicera ansvaret för sig själv på varandra) tro, så kopplas de ihop och förbinds genom traumarepetition. De slipper se att de är ensmat ansvariga för sig själva. De tror att de kommer undan känlsan av övergivelse, känslan de redan hade med sig in i relationen och sedan låtsades ta ansvar för hos varandra. De ljuger för sig själva för att slippa smärtan i att vara övergiven och ensam.. aooch!

kärlek!!!
Kategori: Allmänt, film bio recension, kärlek, medberoende, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande;
Taggar: Andeas Fjellström, SJ, Ted, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, john Bradshaw, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, relationer under ytan, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., sexblogg, kärlektsblogg, relationsblogg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

några länkar om trauma

Peter Levine, som har jobbat över 40 med traumabearbetning.
http://www.youtube.com/watch?v=HSjityEv4M8&feature=youtube_gdata_player

Dr. Megan McElheran - Trauma Change Resilience
http://www.youtube.com/watch?v=P8nMgY5dkTs&feature=youtube_gdata_player
 
John Bradshaw - guidad meditation Homecoming, hos Oprah:
http://www.youtube.com/watch?v=roVJuYta0A4&list=FLVhwg7IRIXCLEsmMQDOcH6Q
 
enjoy!!

Skammens Stafettpinne

 

Skammens Stafettpinne

 

                     

När vi växer upp är det viktigt att vi får känna det vi känner och prata om det. Vi behöver få se det vi ser och prata om det. Vi behöver få tänka det vi tänker och prata om det. Det är så grunden till god självkänsla läggs.

 

Mamma: Du är inte alls arg på pappa! Det vet jag! Så där säger vi inte i vår familj! Du tycker om din bror, det är inte sant att du hatar honom!!

 

Denna typ av budskap lär barnet att dess upplevelser inte är verkliga, eller att dess känslor inte finns. Det skapar en slags schizofren upplevelse av verkligheten. Eller att barnets upplevelser är oviktiga. Detta leder i förlängningen till att barnet slutar uttrycka sina upplevesler och istället lär sig uttrycka det som förväntas. Det blir lydigt och oärligt, dvs oförmöget att vara som det är...

 

Det som sker är att man blir skambaserad i sin personlighet. Jag är värdelös, jag får inte finnas. Det är ingen ide att jag utrycker MIG.

 

Istället så börjar man läsa av vad som förväntas av en och successivt lär man sig måla upp en fasad av hur man får vara. Under denna process så tappar man kontakt med sig själv, man börjar förakta sig själv och skämmas för sig själv. Här utvecklas självförakt och även oförmåga att känna in vad man behöver.

 

Hur kan du tro att du får, uttrycka dig och ta plats med dina känslor och tankar, uttrycka dina behov av att vara som det är och dina behov av att vara sårbar. Hur fan kan du ens tänka tanken din sopa!

 

Skampersonligheten är grundlagd vid det här laget. Skammens stafettpinne har lämnats över till nästa generation av individer. Härmed rädslostyrda och överanpassade, benägna att självmedicinera med mat, sex, alkohol, shopping, spel och droger.

 

Våra barn måste få känna, se, tänka, och uppleva det de upplever och även kunna prata om detta utan att ifrågasättas eller värderas och skammas.

 

Barnet har alltid rätt i sin upplevelse. Det är bara vi vuxna som är felprogrammerade, eller tvingats ta över stafettpinnen från våra föräldrar.

(inspiration: John Bradshaw

Kärlek!!!
Foto: Ella, Av Andreas Fjellström
Kategori: Allmänt, JUL, SJ, beroende, film bio recension, kärlek, medberoende, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex, sexualmedicin, symbios, terapi, tillfrisknande, trohet, ärlighet;
Taggar: Andeas Fjellström, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, john Bradshaw, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, sex, sexberoende, det är inte kärlek när sex blir en drog, erik sundby, kristin rydberg., terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Trauma och symtom på trauma

foto: Andeas Fjellström, Skansen 

VAD ÄR TRAUMA OCH VILKA SYMTOM UPPSTÅR

VID TRAUMA


Trauma kommer av:

Fysiska övergrepp och skador
Känslomässiga övergrepp
Sexuella övergrepp, eller utnyttjanden
Våld i hemmet (deltagande eller bevittnat)
Försummelse eller deprivation (behovsberövelse)
Olyckshändelser, naturliga - eller skapade av människan – katastrofer.
Vadsomhelst som skapar stor rädsla

HJÄRNAN


Hjärnans tre huvuddelar

     1. Hjärnstammen: Dina grundläggande livsstödjande funktioner. Här ingår andning, hjärtslag, matsmälting och andra organfunktioner- autonoma processer.

      2.Limbiska systemet: Känslolivet och formatering av minnen

      3. Hjärnbarken (cerebral cortex): Tal, Skrift, matematik, logik processer och tid

HUR TRAUMA PÅVERKAR HJÄRNAN


Trauma aktiverar flykt, kamp och frysningsrespons, (hos män enligt en teori). Kvinnor hamnar i en annan respons som kallas ” Ta hand om, eller bli vän med” ( tend, be friend) . Enligt en teori, som kritiserat flight, fight, freeze teorin, då den forkskingen endast gjordes på män. Det finns även teorier som visar att män “blir vän med” och kvinnor som “fryser” i respons. 

Limbiska systemet hamnar i ”red alert” liksom hög beredskap

Hjärnan översköljs av neorokemikalier, tex. adrenalin och noradrenalin, samt kortisol, oxytocin och vasopressin. Men även andra ämnen.


Logiska delen av hjärnan stängs av temporärt (cerebral cortex), eller behöver fortfarnade bildas.

Trauma kan orsaka förändringar i hjärnan – som leder stark benägenhet att utveckla beroenden, psykisk ohälsa och problem med återskapa balans (affect regulation)



POSTTRAUMATISK STRESS (pts) OCH POSTTRAUMATISK STRESSYNDROM (ptsd, (post traumatic stress disorder))

Posttraumatisk stress och posttraumatiskt stresssyndrom är ofta symtom på tidigt trauma, eller pågående traumatiska händelser.

Hur hjärnan reagerar: Inget tänkande förekommer. Hjärnbarken förbikopplas.

Graden av post traumatisk stress beror på hur allvarligt vårt system har utsatts och under hur lång tid.

Hjärnan kan då inte urskilja tid och rum

Människan kan bli bunden till trauma.

EFFEKTER AV TRAUMA


Trauma reaktion: alarm reaktioner (rycker till, skriker till), flashbacks, tvångstankar, sömnstörningar, svåra mardrömmar.

Trauma upprepning: upprepade beteenden eller sökande av personer eller situationer som återskapar traumat. Försök att lösa det olösliga. Ocd (tvångssyndrom). Återuppförande.
Repetitiv tvångsmässighet.

Trauma bindning: dysfunktionella anknytningar ( till människor och ting upplevelser och fenomen) som sker i närvaro av fara, skam och utnyttjande. Övergrepp/konflikt band, vanligt när våld i hemmet förekommer. Och/eller traumatiska relationer.
Filmer som förtydligar detta: ’War of the Roses”  och ”Fatal Attraction”

Traumatisk skam: Djup känsla av ovärdighet och självförakt, grundad i traumatisk erfarenhet. Skamcykler, självskadebeteenden, självdestruktiva beteenden, självmordsföreställningar, alkoholism och centraldämpande droger.

Traumatisk triggning/upphetsning: Finna njutning i närvaro av extrem fara, våld, risktagning eller skam

Trauma blockering: försök att bedöva, stänga ute och kväva kvarvarande känslor av trauma. Andra effekter inkluderar tvångsmässigt överätande och överdrivet sovande.

Traumatisk undvikande: Tvångsmässig deprivation särskilt runt tillfällen av framgång, hög stress, skam och oro.

Trauma “splitting”: Att ignorera traumatisk verklighet, “splitta” erfarenheter och inte integrera dem i personligheten eller i dagligt liv. Såsom dagdrömmande, leva dubbelliv eller extrem prokrastinering.
 
(detta är en fri översättning av mig, av material från Bellwood)
 
"Used with permission from Bellwood Health Services Inc., Toronto, Canada, www.bellwood.ca".
Kategori: Allmänt, kärlek, medberoende, missbruk, otrohet, relationer, rädsla, samlevnad, sex;
Taggar: Andeas Fjellström, Terapi, andreas fjellström dysberoendekliniken, ansvar, craig nakken, patric carnes, det är inte kärlek när sex blir en drog, sexberoende, tillit, beroende, missbruk, tillitsbrist, rädsla , terapi,, frustration, övergivenhet, smärta , rädsla, sorg, ensamhet., gestaltterapi, google, facebook, reklam, marknadsföring, produkter, money, pengar,, konflikt, konfliktlösning, kubakrisen,, otrohet otrogen kärlek, terapi, gestaltterapi, tommy hellsten, jesper juhl;

Såret som inte får synas

 
 
Såret som inte får synas

Det gör ont att inte bli sedd. Så pass ont att vi tidigt slutar uttrycka smärta. Vi ger upp. Hittar nya sätt att bli sedda, som oftast snarare handlar om vad vi gör inte, vad vi är.

Om vi ÄR rädda, ÄR ledsna. Då är det det vi ÄR. Att inte bli sedd i hur det är, gör att vi inte får vara, för oss själva, som det är. Vi börjar istället spela olika roller.

Se min smärta, se min rädsla och stötta och trösta mig i dessa upplevelser. Detta behöver vi uttrycka till oss själva. och sedan ansvara för att vi har stöd och möjlighet att uttrycka dessa känslor.

Såret blir drivkraften, när såret blir sett och upplevt blir det lycka. När det som är får vara och vi tillåter  och möter oss där och erkänner hur det är. Då blir vi trygga.
 
 
foto: Andreas Fjellström

REAKTIONER PÅ ÖVERGIVELSE



OM REAKTIONER PÅ ÖVERGIVELSE

Att känna sig övergiven är nog bland det värsta vi som människor kan uppleva. Vi behöver varandra för att överleva. Och tyvärr används just övergivelse i många former i uppfostran av barn idag i vår värld. Jag tror personligen att detta skapar enorma följd konsekvenser för hela samhället och hur det byggs vidare och utvecklas. Problemet är bara att det inte riktigt går att bevisa.

Jag jobbar en hel del med människor som har en bakgrund i kriminalitet och olika typer av drogberoenden och missbruk. Och, i princip alla dessa som jag mött, har otroliga svek och övergrepp av olika slag i historien. Ett osett svek, eller övergrepp, där barnet ej bli sedd i sina känslor gör att barnet känner sig osett och övergivet.

Alice Miller beskriver i en av sina böcker, (minns ej på rak arm vilken), att den uppfostringspedagogik som råder lite var stans. Både i olika familjer och andra sammanhang som skolor etc. bygger på följande:
- desto lydigare och följsammare ett barn är, desto mer väluppfostrat är det. Han/hon är så duktig och hjälpsam och så vidare,
Detta, skriver hon, gör att barnets egen vilja måste knäckas, och, ju tidigare, desto bättre, för då kan barnet inte se föräldrarna och ifrågsätta dem eller ställa dem till svars. Barnet tar då istället på sig skulden! Det låter hemskt men försiggår överallt, hela tiden.

Vad som sker om man som barn knäcks är alltså att man tar på sig skulden för sveket och förmågan att stå upp för sig i relationer upphör fungera. Och förmågan att se hur föräldrarna förorättar en upphör. Man hittar en förklaring och det är oftast att man som barn upplever sig vara orsaken till föräldrarnas svek.

Att, exempelvis, störa ett barn genom att försöka få det att bli glatt igen är ett annat sätt att överge barnet i dess sorg. Barnet kommer känna att vi inte kan möta barnet där det befinner sig. Indirekt kommer barnet lära sig att undvika att uttrycka sorg, då det känner att vi inte vill att det ska vara ledset. Många föräldrar blir väldigt oroliga när deras barn är ledsna. Än svårare brukar det vara att bemöta ilska.

Många säger typ: här lilla gubben, inte ska du vara ledsen, ta en glass! Vi visar därmed att vi tycker att sorg är obehaglig eller jobbig. Och berövar barnet dess förmåga att sörja. Det hade nog snarare behövt höra att det är ok att vara ledsen, eller arg… och att vi finns där om barnet behöver oss.


Har ni någonsin sagt, eller hört någon säga:
OM DU INTE KLÄR PÅ DIG NU SÅ GÅR JAG IFRÅN DIG!!!


Detta är ytterligare ett exempel på hur vi använder övergivelse som pedagogik.

Reaktioner på övergivelse var ju vad jag tänkte skriva om. Vanligaste reaktionerna på övergivelse är att man först reagerar med ilska och sorg. Sedan börjar man gradvis ge upp hoppet om att det går att lita på det finns någon där. Någon som tar hand om en. Då utvecklar man istället förmågan att spela spel. Eller som man också kan kallla det, lägger grunden för att utveckla symbios.

Gradvis från att vara apatisk, (och därifrån bli räddad), till att utveckla sjukdom, (bli omhändertagen och slippa uttrycka behov) Syftet med att utveckla denna typ av överlevnadsstrategi är i grunden att slippa uttrycka behov. Eller inte förmå uttrycka behov.
Gradvis vidareutvecklas symbios till att vad som kallas agitation och krigföring, man får signifikans, blir någon. Blir sedd som opponent eller motståndare i konflikt. Blir man inte sedd som barn, finns en metafor: kastar jag en blomkruka i marken får jag skäll, och upplevelsen är då att jag blir sedd. Nästa steg är att man överanpassar sig.

Utfrån överanpassning så kan man ge sig själv uppgifter att lära sig uttrycka sina behov. Och det är enda sättet att ta sig ur symbios, de andra symbiotiska beteendena leder till döden…