KOMMUNIKATION, ELLER DEN MJUKA LÖSNINGEN
KONFLIKT
Om två parter är oense t.ex. om hur man ska hantera en situation, leva sitt liv, eller förhålla sig till en ideologi, så kan konflikt uppstå. Hos bägge sidor finns en grundläggande ide att det finns ett rätt sätt. Och kanske andra mindre bra sätt, men det är viktigt att det blir rätt sätt som råder. Det krävs alltså två sidor som är beredda att strida för sin sak.
Kubakrisen är ett bra exempel. Denna utspelades i oktober 1962, då supermakterna USA och Sovjetunionen var på vippen att hamna i ett kärnvapenkrig och därmed utlösa ett tredje världskrig. Sovjet hade placerat kärnvapen på Kuba och dessa upptäcktes av amerikanska spaningsplan. Det visade sig att Sovjetunionen höll på att bygga baser för ballistiska robotar (kärnvapenmissiler). Om de färdigställdes, kom man fram till att de kunde vara avfyrningsklara inom ca 10 dagar. Temperaturen höjdes därmed rejält i det kalla kriget. Detta föregicks av en annan muskelspänning. Den 17 april 1961 försökte amerikanska exilkubaner som utbildats av CIA invadera Kuba och störta Fidel Castro. Den så kallade Grisbuktsinvasionen, som för övrigt gick helt fel. De civilutsmyckade amerikanska bombplanen lyckades inte med sin uppgift att slå ut Kubas flygvapen. Hundra exilkubaner dödades och resten, 1400 fängslades. Dessa människor köpte USA loss senare. Konflikten mellan länderna har funnits innan dess. När Castro tog makten 1959 efter ett inbördeskrig mot den dåvarande diktatorn och presidenten Fulgencio Batista, så nationaliserade Fidel, i kommunismens anda, alla amerikanska företag på Kuba. Så konflikten är, som de flesta konflikter, ganska komplex. speciellt om syftet är att bena ut vem som har rätt. Hursomhelst, så hade maktkampen mellan Sovjetunionen och USA pågått sedan andra världskriget slutade, det kalla kriget. Och sovjet använde sig av Kuba för att komma närmare USA. Kuba som blev kommunistiskt med Castro gick givetvis med på att hjälpa Sovjet.
John F Kennedy, som var president, för tillfället, i USA, fick det ganska tufft. Han hade rykte om sig att vara lite soft och detta tänkte nog Sovjet utnyttja. Första reaktionen från de högsta hönsen inom USAs militär, när de såg bilderna på baserna, var att bomba bort hela Kuba. Kennedy gick inte med på detta, som tur var, men han tillät militären göra en ring runt Kuba. Flottan ringade in hela Kuba, en så kallad flottbojkott, vilket var en krigshandling. de kallade flottbojkotten för att Kuba var i karantän, av diplomatiska skäl. Läget var extremt spänt. Kennedy och hökarna, som höjdarna inom USAs militär kallades, visste inte vem de kommunicerade med. Var det Nikita Chrusjtjov Sovjets ledare, eller hade det blivit en kupp i Sovjet. Tonen i breven de fick var lite olika så de visste inte med vem de växlade information.
FN fick medla och Kennedys mjukare linje blev en vändpunkt i det kalla kriget. Bägge sidor insåg att, tack vare att de kunde utplåna vandra flera gånger om. Och tack vare den destruktiva kraft som kärnvapen utgör, blev de tvungna att lösa konflikten med kommunikation. Sovjet drog, officiellt sett, det kortaste strået. De fick ta bort sina missiler från Kuba och USA tog inofficiellt bort sina missiler i Turkiet. Detta fick inte komma ut, då skulle Turkiet känna sig övergivet…
Detta ledde till början på avspänning i det kalla kriget. Och Bägge supermakterna blev tydligt varse att de behövde kommunicera, så därför upprättades en ”hotline” (en direkt telefonlinje) mellan dem.
Som epilog behöver jag inte säga så mycket, mer än att det är viktigt att kommunicera, när man är i en konflikt…
Om två parter är oense t.ex. om hur man ska hantera en situation, leva sitt liv, eller förhålla sig till en ideologi, så kan konflikt uppstå. Hos bägge sidor finns en grundläggande ide att det finns ett rätt sätt. Och kanske andra mindre bra sätt, men det är viktigt att det blir rätt sätt som råder. Det krävs alltså två sidor som är beredda att strida för sin sak.
Kubakrisen är ett bra exempel. Denna utspelades i oktober 1962, då supermakterna USA och Sovjetunionen var på vippen att hamna i ett kärnvapenkrig och därmed utlösa ett tredje världskrig. Sovjet hade placerat kärnvapen på Kuba och dessa upptäcktes av amerikanska spaningsplan. Det visade sig att Sovjetunionen höll på att bygga baser för ballistiska robotar (kärnvapenmissiler). Om de färdigställdes, kom man fram till att de kunde vara avfyrningsklara inom ca 10 dagar. Temperaturen höjdes därmed rejält i det kalla kriget. Detta föregicks av en annan muskelspänning. Den 17 april 1961 försökte amerikanska exilkubaner som utbildats av CIA invadera Kuba och störta Fidel Castro. Den så kallade Grisbuktsinvasionen, som för övrigt gick helt fel. De civilutsmyckade amerikanska bombplanen lyckades inte med sin uppgift att slå ut Kubas flygvapen. Hundra exilkubaner dödades och resten, 1400 fängslades. Dessa människor köpte USA loss senare. Konflikten mellan länderna har funnits innan dess. När Castro tog makten 1959 efter ett inbördeskrig mot den dåvarande diktatorn och presidenten Fulgencio Batista, så nationaliserade Fidel, i kommunismens anda, alla amerikanska företag på Kuba. Så konflikten är, som de flesta konflikter, ganska komplex. speciellt om syftet är att bena ut vem som har rätt. Hursomhelst, så hade maktkampen mellan Sovjetunionen och USA pågått sedan andra världskriget slutade, det kalla kriget. Och sovjet använde sig av Kuba för att komma närmare USA. Kuba som blev kommunistiskt med Castro gick givetvis med på att hjälpa Sovjet.
John F Kennedy, som var president, för tillfället, i USA, fick det ganska tufft. Han hade rykte om sig att vara lite soft och detta tänkte nog Sovjet utnyttja. Första reaktionen från de högsta hönsen inom USAs militär, när de såg bilderna på baserna, var att bomba bort hela Kuba. Kennedy gick inte med på detta, som tur var, men han tillät militären göra en ring runt Kuba. Flottan ringade in hela Kuba, en så kallad flottbojkott, vilket var en krigshandling. de kallade flottbojkotten för att Kuba var i karantän, av diplomatiska skäl. Läget var extremt spänt. Kennedy och hökarna, som höjdarna inom USAs militär kallades, visste inte vem de kommunicerade med. Var det Nikita Chrusjtjov Sovjets ledare, eller hade det blivit en kupp i Sovjet. Tonen i breven de fick var lite olika så de visste inte med vem de växlade information.
FN fick medla och Kennedys mjukare linje blev en vändpunkt i det kalla kriget. Bägge sidor insåg att, tack vare att de kunde utplåna vandra flera gånger om. Och tack vare den destruktiva kraft som kärnvapen utgör, blev de tvungna att lösa konflikten med kommunikation. Sovjet drog, officiellt sett, det kortaste strået. De fick ta bort sina missiler från Kuba och USA tog inofficiellt bort sina missiler i Turkiet. Detta fick inte komma ut, då skulle Turkiet känna sig övergivet…
Detta ledde till början på avspänning i det kalla kriget. Och Bägge supermakterna blev tydligt varse att de behövde kommunicera, så därför upprättades en ”hotline” (en direkt telefonlinje) mellan dem.
Som epilog behöver jag inte säga så mycket, mer än att det är viktigt att kommunicera, när man är i en konflikt…